Lucia är död

Fyra kvinnor för alltid sammansvurna av en mörk hemlighet i sekelskiftets Stockholm.

I ett snöbeklätt Stockholm i december 1897, pulsar Fredrika mot sin nyöppnade detektivbyrå på Södermalm. Edit har lämnat ett tungt år bakom sig, och fått en nystart som retuschös i en fotoateljé. Hela staden förbereder sig inför den stundande julen.

Men Lucianatten är kall och hård trots alla tända ljus. När en ung kvinna från Dalarna, inrest till huvudstaden för att arbeta, försvinner spårlöst blir det en kamp mot klockan för att finna henne. Fredrika och de andra kvinnorna på Krukmakargatan anar att det ligger mer bakom försvinnandet än detektivkonstaplarna tror. Sökandet efter den försvunna dalkullan leder dem till mörka hemligheter, brustna löften och ond bråd död.

Lucia är död är en ögonöppnande skildring av livet i Stockholm på tröskeln till det nya seklet, där moderna vindar krockar med gamla sägner och landsbygdens skrock. I en tid då kvinnor söker frihet i en ännu konservativ och begränsande värld, skildrar Katarina Wennstam fenomenalt en framväxande vänskap mellan fyra kvinnor ur olika samhällsklasser och deras önskan om en ljusare framtid.

Egna reflektioner
Redan efter några sidor i Lucia är död av Katarina Wennstam känner jag hur stämningen griper tag i mig. Serien Sekelskiftesmorden har vuxit för varje del, och här blir det ännu tydligare hur skickligt Wennstam förenar spänning med historisk gestaltning. Intrigen är både nervig och fylld av oväntade vändningar, men det är miljöerna och språket som gör läsningen så levande.

Stockholm kring sekelskiftet målas fram med en detaljrikedom som känns verklighetstrogen: kläderna, dialogerna, ljuden och dofterna, allt bär en ton som gör att jag nästan som om jag kliver in i en tidsmaskin. Tempot är något högre än i de tidigare böckerna, vilket ger berättelsen en extra drivkraft utan att förlora den historiska tyngden.

Jag uppskattar särskilt hur Wennstam låter karaktärer från olika samhällsklasser mötas och samspela. Det ger både djup och trovärdighet åt skildringen, och gör att jag som läsare får en bredare bild av sekelskiftets Stockholm. Lucia är död är helt enkelt en välskriven och stämningsfull roman som stärker serien ytterligare.

Sagt om Sekelskiftesmorden:
”Jag slukade den och det gick inte att lägga bort den.” Titti Schultz, Go’kväll

”Wennstams historiska kvinnoskildringar är inget annat än lysande. […] Katarina Wennstam har gjort en ytterst noggrann research för att få till en trovärdig berättelse i Döda kvinnor förlåter inte.” Marie Magnusson, Smålandsposten

”Wennstams nya spänningsserie Sekelskiftesmorden får med Döda kvinnor förlåter inte en flygande start. […] upprörande, mycket underhållande och har helt klart feministiska förtecken – levande kvinnor förlåter inte heller!” Kersti Westin, Alingsås tidning

”Den här boken har allt […] Den är en del av vårt DNA.” Therése Lindgren

”Katarina Wennstam har gjort grundlig research och väver in många upplysningar om hur det var för kvinnor vid den tiden.” Lotta Olsson, Dagens Nyheter

”[Wennstam] målar levande fram sekelskiftets Stockholm och levnadsvillkor i olika samhällsklasser och det är omöjligt att inte associera till Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad-serie […] Wennstams vilja att använda deckargenren för att berätta kvinnohistoria är guld värd och kommande delar i den här serien något att se mycket fram emot. Utan tvekan är också Döda kvinnor förlåter inte en snygg käftsmäll till titel.” Gunilla Wedding, Skånska Dagbladet

”Det är medryckande och underhållande.” BTJ

”Katarina Wennstam skriver som genom ett vidvinkelobjektiv. Hon tar ett så stort grepp på det historiska Stockholm att det är omöjligt att inte jämföra med Strindberg och Fogelström. […] Döda kvinnor förlåter inte gjorde mig än arg och än varm.” Kristianstadsbladet

”Spännande bok som ger en inblick i kvinnors situation för tiden.” Ölandsbladet

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln