Ett år har gått sedan Alexia, Himo och Minna räddade drakarna från De Nattsvarta. Alexias lillebror Milo är fortfarande försvunnen. Han blev bortförd av Världsrådets soldater. Mamma och pappa verkar inte bry sig längre, men Alexia vägrar att ge upp sökandet efter honom.

När hennes räddningsplaner krossas söker hon hjälp hos drakväktarna. Samtidigt som Alexia kommer till drakväktarnas reservat flyger en mystisk nattjägare in i reservatet. En skräckinjagande rovdrake som verkar komma från Världsrådet, men vad har de egentligen gjort med draken? Och varför bär den på information om Milo?

Drakväktarna – Jakten på sanning är andra delen i serien om Drakväktarna. Det är en fartfylld och känsloväckande fortsättning på äventyren för Alexia, Himo och Minna.  

Mina tankar om boken:
Ibland blir jag förvånad när jag läser vissa böcker. Ta ”Jakten på sanning” av Rebecka Linander till exempel. Det är en bok som riktar sig mot 9 till 12-åringar, jag är över 50 år. Det är en mix av fantasy, sci-fi och dystopi, genrer som jag normalt sett inte läser. Trots detta var jag helt fast i boken.

I förra boken räddade Alexia, Himo och Minna drakarna från De Nattsvarta och Alexias lillebror Milo blev bortförd av Världsrådets soldater. Alexia letar efter honom överallt utan att hitta honom, och tillslut tar hon hjälp av sina vänner och drakväktarna.

Linanders beskrivningar är väldigt målande och jag skulle gärna vilja se de självlysande minidrakarna på riktigt. Karaktärerna är tydliga, charmiga och lätta att tycka om, vissa av dem i alla fall. Jag gillar särskilt hur boken värnar om drakarna och att det fina i hur deras existens blir en hjärtefråga. Sedan har vi ju slutet. Jag hoppas verkligen att det kommer en uppföljare snart, för jag vill veta hur det går för Minna.

Drakväktarna är en perfekt serie för dig som gillar spänning, högt tempo och fantasy, oavsett hur gammal du är.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Rebecka Linander
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln