I en isolerad stuga vid en sjö lever Rut ensam med sin vuxne son Anders. Gardinerna är ständigt fördragna, dörrarna stängda. Ingen vet riktigt vad som pågår därinne – men alla i byn känner till ryktena. Om barnet som hittades fastfruset i isen trettiofem år tidigare. Om pojken som försvann. En olycka, sa polisen. Ett brott, viskade byn.

När Anders oväntat en dag tar med sig sin flickvän och hennes dotter till stugan, slår det sprickor i den stilla fasaden. Rut känner hur det förflutna vaknar, hur hemligheterna börjar röra sig under ytan igen. Snart står allt på spel – relationen till sonen, bilden av familjen och sanningen om vad som egentligen hände den där vinterdagen vid sjön. Bakom den igentejpade dörren i stugan döljer sig något som aldrig får komma fram. Rut har bara ett val: att skydda sitt livs största lögn, till varje pris.

Enstöringen är en psykologisk spänningsroman om besatthet, skuld och kärlekens mörkaste former.

Mina tankar om boken
Det är något särskilt med att återvända till en författare man verkligen tyckt om, och när jag öppnade Kia Hedmans ”Enstöringen” gjorde jag det med höga förväntningar. Jag läste ”Patient 43” när den kom för fem år sedan och älskade den så frågan var förstås om uppföljaren skulle hålla samma höga nivå? Svaret är enkelt. Jag blev absolut inte besviken.

Redan från start är boken helt omöjlig att lägga ifrån sig. De växelvisa kapitlen mellan mamma Rut och svärdottern Lina skapar ett driv som gör att jag hela tiden vill läsa ett kapitel till. Jag älskar känslan av att befinna mig i såväl deras huvuden som i Ruts son Anders huvud. Att försöka förstå hur de tänker, trots att alla tre är så komplexa och svåra att få grepp om. Vem är ond och vem är god? Vad är sant och vad är lögn? Vems sanning är den rätta?

Det som först ser ut som ett klaustrofobiskt, nästan besatt band mellan mor och son förvandlas snart till något betydligt mörkare. Det ligger en oro och vibrerar i varje scen, som om något outtalat hela tiden rör sig precis utanför synfältet. Hemligheterna sipprar fram, och jag känner hur obehaget sakta kryper upp längs ryggraden medan jag läser.

Vill du läsa en psykologisk thriller som håller dig i ett järngrepp från första till sista sidan lovar jag att du inte kommer att bli besviken på Kia Hedmans ”Enstöringen”.