Borde vara tacksam

Varm och träffsäker skildring av rotlöshet, mellanförskap och en sårig far-dotterrelation.

Mizan och hans dotter Nadira befinner sig hundratals mil från varandra, både geografiskt och kulturellt. Mizan saknar hemlandet, sin döda hustru och den dotter han inte längre förstår sig på. Efter ett nervsammanbrott tvingas han delta i en samtalsgrupp för att lära sig tänka positivt.

Samtidigt, i London, har Nadira precis dumpat sin kille. Hon är 30, bostadslös och äger inte ens några bestick. När Nadira träffar Camilla inser hon att det liv hon vill leva är ännu längre bort från Mizans ideal än hon tidigare trott. Under julledigheten hemma i Sverige förvärras konflikterna och snart briserar tillvaron. Men ibland kommer hjälp från oväntat håll.

Egna reflektioner
Relationer kan ju vara väldigt svåra att hantera, speciellt när man har olika förväntningar på varandra, förutfattade meningar eller oförmågan att se den andra personen.

”Borde vara tacksam” är en berättelse om Mizan och Nadira, en far och en dotter, som försöker återskapa sin trasiga relation. Båda har ett tungt bagage och vill så gärna att det ska bli bra men de ser inte varandras problem, uppfattar inte att de kanske stjälper varandra istället för hjälper. Det är flera gånger som jag önskar att jag kunde hoppa in i boken och medla mellan dem, få dem att prata med varandra på riktigt

Detta är Sonia Hussains debutroman men det märks inte. Hon navigerar skickligt mellan känslor av skuld och sorg, kärlek och vänskap. Det är hög igenkänning på vissa bitar och jag kommer på mig själv med att både le och känna mig berörd vid flera tillfällen. Ibland upplever jag boken som lite seg, som om karaktärerna irrar runt i en labyrint utan att få tummen ur ändan och göra något och situationen. Men för det mesta finns det ett driv framåt, mycket tack vare de växelvisa kapitlen.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln