Det gömda huset

Den karismatiska läkaren Tekla Berg överträder sina befogenheter på Nobelsjukhuset och tvingas ta tjänstledigt. Hon bestämmer sig för att ta sig så långt bort från Stockholm som möjligt och tackar ja till att åka till Centralafrika i Läkare utan gränsers regi.

I östra Kongo råder stora konflikter. Gerillagrupper slåss mot varandra och tillfångatar västerlänningar för att utöva utpressning. En man som kidnappats av gerillagruppen DFLA hostar och skakar av våldsam feber, och snart börjar fler personer i byarna omkring att uppvisa liknande symptom. Det tar inte lång tid innan också patienter på Läkare utan gränsers klinik har drabbats och Tekla anar att något riktigt farligt är på väg att hända. Ändå är det något som inte stämmer. Kan det handla om ett muterat virus? Eller kanske ännu värre än så?

Den svenske kirurgen Martin bistår Tekla i det hårda arbetet med patienterna. Det är en kamp mot klockan. Samtidigt får Martin, som till skillnad från Tekla är väl hemmastadd i regionen, problem när hans vän holländaren Jack Baumann köper mineraler från rebeller och hamnar i konflikt med belgiska legosoldater.

Martin och Tekla förstår att svaret på epidemins gåta inte finns i deras enkla sjukhus. Svaret finns långt in i djungeln, i ”det gömda huset”. De bestämmer sig för att ta sig in i mörkrets hjärta, väl medvetna om att det handlar om liv och död.

Det gömda huset är den fristående fjärde delen i den framgångsrika serien om läkaren Tekla Berg.

Egna reflektioner
Ibland är det så svårt att skriva en recension. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, hur boken har påverkat mig eller vad jag tycker om själva skrivstilen.

”Det gömda huset” är en sådan bok. Det är en högaktuell bok med ämnen som nog, dessvärre, har en ganska hög sanningsfaktor i sig. Konflikter i Kongo där olika gerillagrupper slåss, civilbefolkning som far väldigt illa och korrupta ledare. Lägg sen till virus som forskas fram vars enda syfte är att slå ut människor. Allt detta, i kombination med platsen det utspelar sig på, ger en massa ovanliga ortsnamn, förkortningar och invecklade led av olika grupperingar vilket gör att jag upplever boken som rörig och svår att komma in i. Jag förstår ju givetvis att det måste till med tanke på miljön det utspelar sig i men jag har svårt att hålla isär allt.

Boken är välskriven, Christian Unge har ett mycket bra språk som gör det lätt att läsa. Han är även mycket skicklig på att gestalta såväl karaktärer som miljöer och jag kan nästan känna den fuktiga luften och höra cikadorna spela. Intrigen är både bra och intressant och det byggs sakta men säkert upp en spänning. Trots det tar boken inte något riktigt grepp om mig, jag känner inte något riktigt läsflow. Men, jag tror att för någon som är intresserad av konflikterna i Afrika kan detta vara en helt perfekt bok.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln