Stefan Örning, 22 år från Skogås, kliver in på Miamis flygplats med 400 000 dollar tejpade runt kroppen. Hans uppdrag är att flyga till Colombia och leverera pengarna till Medellínkartellen, världens mäktigaste och brutalaste brottssyndikat.

Resan blir starten på sju våldsamma år som smugglare mitt i kokainkrigens epicentrum. Stefan kidnappas, rånas och misshandlas. Han blir kär, gifter sig och får sin första dotter. När en leverans går fel hamnar Stefan i blickfånget för svensk polis, som gör ett rekordstort kokainbeslag på Arlanda. Plötsligt är Stefan internationellt efterlyst av Interpol, och hela hans familj dras in i kaoset. Jakten på den svenske kokainkungen är igång.

Smugglarens väg är den unika, verklighetsbaserade historien om den ende svensk som arbetat för både Medellínkartellen och Calikartellen, Colombias då mäktigaste kokainimperier. Det är en berättelse om brott, svek och många år bakom galler, och om en familj som försöker hålla ihop när världen omkring dem rasar samman.

Mina tankar om boken:
Jag brukar inte läsa jättemånga biografier, men det var något med ”Smugglarens väg” av Stefan Öring och Markus Lutteman tilltalade mig. Det är något med den raka tonen, det odramatiska och samtidigt laddade som gör att jag hela tiden vill läsa vidare. Örning och Lutteman håller sig till en tydlig kronologi, vilket jag uppskattar enormt. Inga förvirrande tidshopp, inga konstlade cliffhangers, bara ett liv som rullas ut steg för steg och blir mer och mer svindlande.

Intrigen i sig är förstås fascinerande, en svensk kille som halkar in i Colombias drogkarteller och försöker navigera en värld där ett felsteg kan kosta allt. Men det som gör att jag fastnar för boken är hur mänskligt den är skriven. Trots all skit han ställt till med framstår Örning som en person med hjärta, han har bara lite otur när han tänker. Språket är enkelt, nästan som om det är mig han sitter och berättar för, och det gör att jag som läsare hela tiden känner mig nära honom.

En oväntat engagerande och väldigt lättläst biografi som stannar kvar.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Shima har en till synes lycklig barndom i Iran fram tills dess att hennes mamma dör och allt det som varit hennes värld och trygghet raseras. Tillsammans med sina två syskon tvingas sjuåriga Shima att flytta till Sverige, ett okänt land långt borta. Den lycka som hade funnits i moderns närhet byts nu mot en tillvaro fylld av våld och förtryck.

Shima blir misshandlad av sin pappa, och utsätts också för misshandel i de familjehem som Shima tvingas flytta emellan på grund av pappans psykiska sjukdom. Men trots alls missförhållanden så finns det ett vägledande ljus genom hela Shimas uppväxt, mammans omtanke och värme har alltid funnits nära även fast hon inte fysiskt har varit där.

Under mammas vingar är en gripande självbiografisk berättelse om försummelse och våld – och om minnet av en kärlek vars kraft aldrig sinar.

Mina tankar om boken:
”Under mammas vingar” av Shima Mohammadi är en sådan bok som jag går in i med andan i halsen och kommer ut ur lite omskakad. Det är en gripande självbiografi, och redan från början känns det tydligt att författaren delar sin historia med en ärlighet som både berör och gör ont. Att läsa om hennes uppväxt under så hemska förhållanden är svårt, inte för att texten är tung, utan för att verkligheten hon beskriver är det. Det är skrämmande att barn utsätts för sådant här, och just därför är boken så viktig.

Trots det tunga ämnet är boken lättläst i sin form, språket flyter, kapitlen är tydliga och layouten gör att man orkar vidare även när innehållet skaver. Jag uppskattar hur Mohammadi lyckas hålla fast vid både sin egen röst och sin styrka genom hela berättelsen. Det är en bok som stannar kvar, länge.

Vill du läsa en stark och drabbande självbiografi kan jag varmt rekommendera ”Under mammas vingar”.

Om författaren:
Shima Mohammadi föddes 1985 i Iran, men flyttade till Sverige när hon var sju år gammal. Nu bor hon i Västerås tillsammans med sin man, sina döttrar och de två halvsyskon hon har adopterat. Shima jobbar som socialsekreterare och brinner för att hjälpa barn och unga som hamnat i svåra situationer, något som hon känner extra starkt för eftersom hon själv hade en utmanande uppväxt som ledde till att hon tvingades bo i flera destruktiva familjehem.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Den 21 maj 2022 fick min mamma en stroke. Jag hälsade på henne nästan varje dag på Sahlgrenska där hon låg. Hon flyttades runt från olika avdelningar då hon mådde bättre ibland, sämre ibland. Än idag är jag osäker på exakt vad det var som tog mammas liv. Men för att göra det enkelt för mig brukar jag säga att kroppen inte orkade mer.

Hon kämpade i 4 veckor och 6 dagar. Min mamma var en extremt stark person. Hon fanns där för alla så fort de behövde henne. Hon var där för mig i vått och torrt. Ibland kan jag nog känna att hon fortfarande är kvar hos mig.

Inger Engström hette min mamma. Jag vill berätta för er om henne nu, för om inte nu – när?

Egna reflektioner
Det här är om dig mamma av Angela Engström är en personligt skriven, och gripande berättelse, om hennes mammas sista tid i livet, efter en stroke som förändrade allt. Det är en bok som vill mycket – och som stundtals verkligen berör – men som tyvärr inte riktigt lyfter hela vägen.

Språket är lite torftigt, nästan avskalat, vilket i vissa stunder ger en rå och ärlig känsla, men som också gör att texten tappar i djup. Det är mycket svordomar, vilket säkert speglar författarens frustration och sorg, men ibland känns det mer som ett stilgrepp än ett känslouttryck. Man önskar att orden hade fått lite mer omsorg – att sorgen hade fått breda ut sig med fler nyanser än bara ilska.

Berättelsen i sig är stark. Det är tydligt att Engström älskade sin mamma djupt, och det finns partier som verkligen griper tag. Men helheten blir spretig, och det saknas ett tydligt berättardriv som håller ihop texten.

En viktig bok för författaren själv, utan tvekan. Men som läsupplevelse lämnar den mig lite otillfredsställd.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Angela Engström
Bokus

När Anitha Clemence som vuxen förlorar sina adoptivföräldrar uppstår ett vakuum. Ingen kan längre berätta hennes historia och nu måste hon göra det hon dragit sig för hela livet: Hon börjar nysta i de mysterier som omgärdar hennes adoption. Som 2-åring rycktes hon från ett kloster i Indien och flögs nedsövd till Sverige – men vad låg egentligen bakom?

Spåren leder tillbaka till Kerala, där hon av en nunna får höra avslöjanden om skam, skandaler och undangömda familjehemligheter. Med hjälp av privatdetektiver och DNA-databaser tar hon sig närmare sanningen, men en fråga kvarstår: Vill hennes biologiska mamma ens bli hittad?

”Familjehemligheter” är en sann och hudlös berättelse om arv, miljö och kampen för att förstå sin egen identitet.

Egna reflektioner
Jag har egentligen aldrig funderat så mycket på det här med adoptioner, trots att min bästa barndomsvän är adopterad. Det var bara så det var – inget vi pratade om. Men när jag läste Familjehemligheter av Anitha Clemence blev jag påmind om hur mycket som kan rymmas bakom ett tyst ”så var det bara”.

Boken är en självbiografisk berättelse om Clemence sökande efter sina rötter. Hon adopterades från ett kloster i Indien som tvååring, och när hennes adoptivföräldrar gått bort finns ingen kvar att fråga. Det är en stark historia, och Clemence skriver med känsla och driv. Men ibland blir det lite för mycket på en gång – som att hon vill få med hela sin livsresa i varje kapitel. Samtidigt är det svårt att inte bli berörd, särskilt när hon beskriver möten med människor som bär på nycklar till hennes förflutna.

Språket är personligt, nästan som att läsa ett långt brev. Det gör det lätt att ta till sig och det är en viktig bok – särskilt för den som vill förstå mer om adoptionens komplexitet.

”Familjehemligheter” är en perfekt bok för dig som undrar vad en adoption gör med en människa, hur det känns att aldrig riktigt passa in.


Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Följ med på Kayos resa från folkparkernas fylleslag till Stockholms glittrigaste jetsetklubbar.

Kayo berättar öppenhjärtigt om att hantera Bert Karlsson när man vunnit Mello med Afro-Dite, om nakenchockerna och om att köra bakom stora manliga musikeregon. Men också om ett osvikligt systerskap.

Och hur man lyckats skina på scenen samtidigt som privatlivet är tufft och allt annat än glamoröst: Under sju år kämpade Kayos ensamstående mamma med att få hem hennes lillebror som kidnappats till Nigeria. Och mitt i karriären gick Kayo igenom svår cancer men lyckades ändå hålla kvar en fot i rampljuset.

Innan natten är över är en uppriktig berättelse om vad som egentligen händer bakom kulisserna i Sveriges nöjesliv. Om att det ibland behövs en glitterpolis för att hålla strålglansen levande och klar. Och om hur man som svart ung tjej med skinn på näsan gör resan från förorten till att som mogen kvinna kliva upp på Kungliga Dramatens scen.

Innan natten är över är Kayos egna ord om ett mångbottnat artistliv som hittills pågått i över 40 år. Och fortsätter.

Egna reflektioner
Oj, vilket händelserikt liv Kayo har levt. I sin biografi ”Innan natten är över” berättar Kayode Shekoni, som hon egentligen heter, om sin barndom, skolan och livet som vuxen.

Det har varit mycket trauma och tragiska händelser. Ta bara det här med att hennes lillebror blev kidnappad och var borta under sju år. Men mitt i all tragik och sorg förmedlar Kayo väldigt mycket positivism och glädje. Hon verkar ha en förmåga att vända negativa saker till något positivt.

Boken spänner ju som sagt över stora delar av Kayos liv, hon har varit artist i över 40 år. När det rör sig om så många år blir det naturligtvis en del tidshopp och stundtals blir jag lite förvirrad, jag känner mig osäker på vad som hände när.

Jag har både läst och lyssnat på boken och ett stort plus är att det är författaren själv som har läst in ljudboken. Just när det gäller biografer tycker jag att det ger läsningen en extra dimension.

Gillar du biografier och är nyfiken på Kayo som person, tycker jag absolut att du ska läsa ”Innan natten är över”.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Den 13 februari 2021 dog Hannah Ekwall. Hon hade precis fyllt 39 år och hade ett drygt år tidigare drabbats av en aggressiv form av bröstcancer.

Patrick Ekwall berättar öppenhjärtigt om den omtumlande tiden efter hans och dottern Tindras förlust, om saknaden efter en fru och mamma, men framförallt om att se framåt.

En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon är en berättelse om sorg, men ännu mer en skildring av ett år där Patrick finner mod och styrka att leva vidare, med minnet av Hannah.

Tv-profilen och journalisten Patrick Ekwall är sedan frun Hannahs död engagerad i Bröstcancerförbundet och har bland annat initierat kampanjen Rosa Matchen. Nu berättar Patrick för första gången om tiden från Hannahs sjukdomsbesked till hennes bortgång, och livet efter det.

Egna reflektioner
Detta är en bok som jag tar mig an med stor vördnad.

”En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon” är en bok som går rakt in i hjärtat och tårarna steg redan när jag läste förordet. Det är en väldigt känslosam bok som bjuder på smärta och saknad men även på fina minnen och hopp om framtiden. Det enda som jag upplever lite störande är all namedropping. Även om jag förstår att de umgicks med många andra kändisar känns det ibland onödigt att nämna alla vid namn.

Jag har både läst och lyssnat på boken och Patrick Ekwall har själv läst in den vilket är mycket positivt, det gör att den känns ännu mer personlig. Det är en himla tur att jag går för mig själv när jag lyssnar på jobbet, när jag går där och ömsom snörvlar, ömsom ler. Trots all sorg lyckas Patrick Ekwall både hitta och förmedla en styrka och en vilja att hitta en väg tillbaka till livet. Detta tror jag kan vara till tröst för andra som befinner sig i samma situation.

Vill du läsa en bok som berör på djupet ska du läsa ”En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon”.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

”Men du vet, det är ju aldrig läkaren som får gåom det är romans på arbetsplatsen … Jag menar, det skulle ju vara värre för dig.”

I denna gripande självbiografiska roman berättar lsabel och Elin ocensurerat om hur deras liv totalt vänds upp och ner när lsabel blir utsatt för en våldtäkt på deras arbets-plats. Av en läkare de arbetar med. De anmäler händelsen, men snart visar det sig att ledningen inte är beredd att ställa sig på deras sida. Hur börjar man ens läka såren som uppstår?

Nu tänker lsabel och Elin, som egentligen heter något annat, inte längre bli tystade. Med sin berättelse vill de hjälpa andra att läka och våga släppa sin skuld. De vill ge människor insikt i hur vägen för ett offer kan se ut genom att dela med sig av denna nakna historia om ett liv med skuld och skam efter ett trauma som aldrig borde ha hänt.

Egna reflektioner
Åh, det är så svårt att skriva en recension på biografier, svårt att ”betygsätta” någon annans upplevelse.

”Det är aldrig läkaren som får gå” är lite av en överlevnadshandbok för någon som blir utsatt för övergrepp. Om hur viktigt det är med stöd och gemenskap från vänner, familj och kollegor för att kunna hantera ett trauma som detta. Boken är välskriven och de korta kapitlen gör den lättläst.

Författarna Elin Isabel, som egentligen heter något annat, har verkligen lyckats fånga känslan av panik, ångest mm i texten och bitvis är det ganska jobbig läsning. Man får se händelserna ur både Elins och Isabells perspektiv, ett grepp som jag normalt sett uppskattar. Men i just detta fallet bidrar det till att jag har lite svårt att hålla isär tjejerna då de upplever liknande saker parallellt samtidigt som de delar vissa upplevelser. Men oavsett detta så är det mycket gripande läsning och viktigt att man börjar prata om detta med tystnadskulturen som finns på många arbetsplatser.

Tycker du om gripande självbiografier tycker jag absolut att du ska läsa ”Det är aldrig läkaren som får gå”.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Lena växer upp i en utåt sett välbärgad och trygg familj på den pittoreska landsbygden i Dalarna. Men när grannar och vänner inte ser eller hör, styr pappan familjen med järnhand. Fysiskt våld varvas med psykningar och trakasserier. Hemma lever Lena som en skugga, ständigt rädd för att någon i familjen ska bli ihjälslagen.

När hon är tio år gammal flyr hennes mamma det våldsamma hemmet och Lena blir ensam kvar. Åren som följer eskalerar våldet, och när Lena just fyllt 13 år gör han det värsta en förälder kan göra mot sitt barn.

Aldrig kunde han döda mig är en gripande skildring av ett av våra mest tabubelagda ämnen; Hur det är att växa upp med en pappas sexuella våld och vad det gör med en som vuxen. Men den handlar också om hopp: Hur man bryter sig loss, får rätt hjälp och till slut blir hel.

Egna reflektioner
Att läsa om våld i allmänhet och övergrepp på minderåriga i synnerhet kan vara ganska jobbigt.

Bitvis var ”Aldrig kunde han döda mig” väldigt jobbig. När en pappa förgriper sig på sitt barn kan det inte bli mycket annat. Men boken är så mycket mer än själva övergreppen, som tack och lov inte är så detaljerat beskrivna, boken visar även hur Lenas liv formades av hennes pappa och alla hans krav och regler.

Anna Carsall skildrar Lena Morin Nilséns historia på ett berörande sätt. Jag skulle vilja säga att boken är intressant, men det låter fel i sammanhanget. Men det är intressant att följa Lenas utveckling och hennes sätt att hantera traumat som hon utsattes för. Hon har har varit oerhört stark men samtidigt och väldigt dum mot sig själv, man skulle kunna säga att hon har gjort våld på sig själv genom att bara blunda och stänga ute allt. Men jag antar att det är en överlevnadsstrategi.

Tycker du om biografier som är gripande och dramatiska livshistoria tror jag att du kommer att uppskatta att läsa ”Aldrig kunde han döda mig”.

Om författarna
LENA MORIN NILSÉN startade 2012 organisationen nxtME som hjälper offer och förebygger incest. Aldrig kunde han döda mig är hennes första bok.

ANNA CARSALL är författare och socionom. 2019 gav hon ut För ditt eget bästa tillsammans med Pia Johansson.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

ESMA var det största av de många dödslägren i Argentina under militärdiktaturen 1976-1983.

Trettiotusen människor försvann – torterade till döds eller utslängda levande från flygplan. Blanca Firpo överlevde och flydde med sin familj till Sverige.

”Vi ville överleva, inte för att rädda våra liv utan för att kunna berätta för världen vad som skedde. Torterarna slog ihjäl oss i Guds namn. Det luktade bränt om oss efter eltortyren. Mensblodet rann och min kropp var blåslagen. Om jag inte duschade fick jag stryk och om jag duschade blev jag våldtagen. Mellan våldtäkterna slog de med batongen eller testade vattentortyr. Jag ska aldrig glömma och jag ser mina döda kamraters ansikten framför mig om och om igen.”

Lidandet efter tortyren tar aldrig slut. Söndersparkade njurar, förstörd rygg med skelettet som trycker på hjärta och lungor, skadade tänder, nedsatt hörsel och den posttraumatiska stressen som alltid gör sig påmind. Men Blanca ger aldrig upp och arbetar nu med sina kamrater i Buenos Aires för att få de ansvariga militärerna dömda för brott mot mänskligheten.

Egna reflektioner
Att läsa en självbiografi kan vara väldigt jobbigt.

”Lukten av min egen rädsla” är inget undantag. Boken tar oss med på en resa med såväl grov tortyr, våldtäkt, psykiskt våld och extrem smärta. Men det är även en kamp på liv och död, en kamp för överlevnad.

Blanca Firpo och Marie Sälmark berättar sakligt och med ett enkelt språk om Blancas tid i dödslägret, hur hon kom till Sverige och hur hon fortsätter att kämpa för rättvisa, trots sina skador.

Det är alltid svårt att recensera biografier, jag kan ju inte betygsätta personens upplevelser, känslor händelser mm. ”Lukten av min egen rädsla” är en intressant och gripande berättelse som kanske förtjänar ett högre betyg men jag upplevde det som väldigt mycket upprepningar av händelser och saker som sagts. Det blir lite som utfyllnad i boken, allt för att få till ytterligare några sidor. Men som sagt, bortsett från det så är det absolut en läsvärd bok.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Är det såhär livet ser ut för de allra flesta eller är jag ett undantag som bekräftar regeln? Hur mycket ska man orka? Var går gränsen? Tar det slut någon gång, innan döden?

Det här är inte en bok om självmord, alzheimer, mordförsök, droger eller splittrade familjer. Det här är en bok om en flicka som bara försöker leva, eller kanske överleva, i en värld som många gånger är kall, hård och våldsam.

”Ser allas liv ut såhär?” är en självbiografisk berättelse som inger hopp och inspiration. Den visar att det går att överleva mycket och komma stark ur det, bara man står för det som är och har varit.

”Det fanns inte en fiber i hela min kropp som inte skrek när jag tvingades förföra den man som just hotat mig till livet, som hade en pistol och en kniv bredvid sig i sängen under hela tiden som jag tvingades till sex. Jag gjorde vad jag måste för att klara mig ur det här med livet i behåll. Jag hade ingen aning om vad han annars skulle göra med mig…”

Egna reflektioner
Shit vilket liv! Hur klarar en människa sig som råkar ut för så mycket saker?

”Ser allas liv ut så här?” är en självbiografi, en intressant och samtidigt skrämmande läsning. Cajza Gunneklint har varit med om saker som räcker för ett helt liv, för flera personer. Det är ett under att hon har orkat ta sig igenom allt, hon måste vara otroligt stark. Oavsett hur mörkt det har sett ut så har hon bara bestämt sig för att det ska gå. Det är en ärlig berättelse och jag tycker att Cajza Gunneklint är väldigt modig som vågar skriva boken, som vågar berätta om allt våld, alla hot och en splittrad barndom. Hatten av för det.

Det som gör att boken inte får ett högre betyg är att jag upplever den som lite ”stolpig” eller vad jag ska säga. Händelserna radas upp i stil med -och sen så hände det och sen hände det osv. Jag tror att boken hade vunnit på att skrivas mer som en typ av roman istället för som nu, nästan som en form av dagbok. Materialet finns, beröringspunkterna finns och en önskan om att se vad som händer finns. Med andra ord har boken stor potential.

Gillar du självbiografier och trasiga karaktärer är ”Ser allas liv ut så här?” en bok att läsa.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln