Fyra kvinnor för alltid sammansvurna av en mörk hemlighet i sekelskiftets Stockholm.

I ett snöbeklätt Stockholm i december 1897, pulsar Fredrika mot sin nyöppnade detektivbyrå på Södermalm. Edit har lämnat ett tungt år bakom sig, och fått en nystart som retuschös i en fotoateljé. Hela staden förbereder sig inför den stundande julen.

Men Lucianatten är kall och hård trots alla tända ljus. När en ung kvinna från Dalarna, inrest till huvudstaden för att arbeta, försvinner spårlöst blir det en kamp mot klockan för att finna henne. Fredrika och de andra kvinnorna på Krukmakargatan anar att det ligger mer bakom försvinnandet än detektivkonstaplarna tror. Sökandet efter den försvunna dalkullan leder dem till mörka hemligheter, brustna löften och ond bråd död.

Lucia är död är en ögonöppnande skildring av livet i Stockholm på tröskeln till det nya seklet, där moderna vindar krockar med gamla sägner och landsbygdens skrock. I en tid då kvinnor söker frihet i en ännu konservativ och begränsande värld, skildrar Katarina Wennstam fenomenalt en framväxande vänskap mellan fyra kvinnor ur olika samhällsklasser och deras önskan om en ljusare framtid.

Egna reflektioner
Redan efter några sidor i Lucia är död av Katarina Wennstam känner jag hur stämningen griper tag i mig. Serien Sekelskiftesmorden har vuxit för varje del, och här blir det ännu tydligare hur skickligt Wennstam förenar spänning med historisk gestaltning. Intrigen är både nervig och fylld av oväntade vändningar, men det är miljöerna och språket som gör läsningen så levande.

Stockholm kring sekelskiftet målas fram med en detaljrikedom som känns verklighetstrogen: kläderna, dialogerna, ljuden och dofterna, allt bär en ton som gör att jag nästan som om jag kliver in i en tidsmaskin. Tempot är något högre än i de tidigare böckerna, vilket ger berättelsen en extra drivkraft utan att förlora den historiska tyngden.

Jag uppskattar särskilt hur Wennstam låter karaktärer från olika samhällsklasser mötas och samspela. Det ger både djup och trovärdighet åt skildringen, och gör att jag som läsare får en bredare bild av sekelskiftets Stockholm. Lucia är död är helt enkelt en välskriven och stämningsfull roman som stärker serien ytterligare.

Sagt om Sekelskiftesmorden:
”Jag slukade den och det gick inte att lägga bort den.” Titti Schultz, Go’kväll

”Wennstams historiska kvinnoskildringar är inget annat än lysande. […] Katarina Wennstam har gjort en ytterst noggrann research för att få till en trovärdig berättelse i Döda kvinnor förlåter inte.” Marie Magnusson, Smålandsposten

”Wennstams nya spänningsserie Sekelskiftesmorden får med Döda kvinnor förlåter inte en flygande start. […] upprörande, mycket underhållande och har helt klart feministiska förtecken – levande kvinnor förlåter inte heller!” Kersti Westin, Alingsås tidning

”Den här boken har allt […] Den är en del av vårt DNA.” Therése Lindgren

”Katarina Wennstam har gjort grundlig research och väver in många upplysningar om hur det var för kvinnor vid den tiden.” Lotta Olsson, Dagens Nyheter

”[Wennstam] målar levande fram sekelskiftets Stockholm och levnadsvillkor i olika samhällsklasser och det är omöjligt att inte associera till Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad-serie […] Wennstams vilja att använda deckargenren för att berätta kvinnohistoria är guld värd och kommande delar i den här serien något att se mycket fram emot. Utan tvekan är också Döda kvinnor förlåter inte en snygg käftsmäll till titel.” Gunilla Wedding, Skånska Dagbladet

”Det är medryckande och underhållande.” BTJ

”Katarina Wennstam skriver som genom ett vidvinkelobjektiv. Hon tar ett så stort grepp på det historiska Stockholm att det är omöjligt att inte jämföra med Strindberg och Fogelström. […] Döda kvinnor förlåter inte gjorde mig än arg och än varm.” Kristianstadsbladet

”Spännande bok som ger en inblick i kvinnors situation för tiden.” Ölandsbladet

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Fyra kvinnor för alltid sammansvurna genom en mörk hemlighet.

Försommaren 1897 förverkligar sällskapsdamen Fredrika Nilsdotter sin dröm och öppnar en detektivbyrå under manligt alias. När den ökände teaterdirektören Georg Valentin plötsligt störtar mot sin död från Katarinahissen gäckas Fredrika av misstankar om att dödsfallet inte varit en olycka.

För att få klarhet i fallet behöver hon hjälp av sina förtrogna i den udda kvartetten: änkan Olga, sömmerskan Hildur och tjänsteflickan Edit. Snart finner de sig insnärjda i ett farligt vågspel när de söker svaren i en mordhistoria som kan spåras många år tillbaka i tiden.

Död mans kvinna är en ögonöppnande skildring av livet i Stockholm på tröskeln till det nya seklet där moderna vindar blåser in från kontinenten. I en tid där kvinnan är omyndig och i händerna på makar, läkare och manliga släktingar skildrar Katarina Wennstam en framväxande vänskap mellan fyra kvinnor ur olika samhällsklasser och deras önskan om en ljusare framtid.

Egna reflektioner
Med ”Död mans kvinna” fördjupar Katarina Wennstam sin sekelskiftesserie och jag tycker att hon lyckas ännu bättre än med första delen.

Berättelsen bjuder på en långsamt stigande spänning som påminner mer om att färdas genom kullerstensgator i en gnisslande droska än att bli fartblind på ett snabbtåg. Ett välkommet grepp i en genre där det ofta brinner i knutarna.

Ska vi säga något om miljön och kläderna? Ja, miljöerna är så målande att det känns som att man spatserar längs Katarinavägen själv. Frisyrerna är flotta, kapporna prasslar, och jag känner lukten av hästskit. Det är så välgestaltat att man blir lycklig. Det är stil utan att överta berättelsen.

Wennstam har gjort ett hästjobb med bakgrundsarbetet. Allt från manligt alias till teaterdirektörens fall från Katarinahissen känns genomtänkt. Det tidstypiska språket är välavvägt – varken för modernt eller för tungt. Välskrivet, med själ och hjärta – och en stämning som sitter kvar långt efteråt.

”Död mans kvinna” är den perfekta boken för dig som gillar spänning, kvinnohistoria och sekelskiftes vackra miljöer.


Sagt om boken
Död mans kvinna är en medryckande historielektion som blottlägger dåtidens skriande orättvisor, en skildring som är på en gång rått realistisk men också sagolikt vacker. 5/5. Bibliotekstjänst

Katarina Wennstam är en utmärkt författare [ ] hon skriver passionerat med sådant driv att man vill läsa fort. Det är så otroligt välgjort. Go kväll

Sagt om Sekelskiftesmorden
Katarina Wennstam är en ruskigt medryckande lärare vare sig hon berättar om Augusta Lundins modeateljéer eller om varietéerna på Södermalm. Lotta Olsson, Dagens Nyheter

En kvinnohistorisk fördjupning av Fogelströms älskade romaner om livet i Stockholm under förra seklet. Dast Magazine

Wennstams historiska kvinnoskildringar är inget annat än lysande. Marie Magnusson, Smålandsposten

Wennstams nya spänningsserie Sekelskiftesmorden får med Döda kvinnor förlåter inte en flygande start. [ ] upprörande, mycket underhållande och har helt klart feministiska förtecken levande kvinnor förlåter inte heller! Kersti Westin, Alingsås Tidning

Jag slukade den och det gick inte att lägga bort den. Titti Schultz, Go kväll

Spännande och intressant läsning utlovas! Desirée Stensdotter, Dövas Tidning

Wennstam målar levande fram sekelskiftets Stockholm och levnadsvillkor i olika samhällsklasser och det är omöjligt att inte associera till Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad-serie [ ] Wennstams vilja att använda deckargenren för att berätta kvinnohistoria är guld värd och kommande delar i den här serien något att se mycket fram emot. Utan tvekan är också Döda kvinnor förlåter inte en snygg käftsmäll till titel. Gunilla Wedding, Skånska Dagbladet

Spännande bok som ger en inblick i kvinnors situation för tiden. Ölandsbladet

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Första delen av Sekelskiftesmorden

Fyra kvinnor ur olika samhällsklasser bor alla i samma fastighet på Södermalm. De förs samman av ett fruktansvärt dödsfall på den gemensamma gården, under den kylslagna nyårsnatten mellan 1895 och 1896. Det står snart klart att den avlidna kvinnan försökt genomföra en illegal fosterfördrivning.

Boken är en ödesmättad skildring av kvinnors hårda villkor under slutet av 1800-talet. Med ett oemotståndligt språk och rasande driv skildrar Katarina Wennstam en värld som myllrar av tjänsteflickor, sedeslösa kvinnor, utnyttjande män och målande beskrivningar av såväl staden som utsökta klädedräkter. En gedigen research ligger bakom Katarina Wennstams mest passionerade bokprojekt någonsin.

Egna reflektioner
Wow, den här boken är både stark och gripande.

”Döda kvinnor förlåter inte” är så mycket mer än bara en mordgåta. Den är ett stycke svensk historia och då framförallt kvinnohistoria. Boken skildrar de olika samhällsklasserna på ett mycket bra sätt, deras olika levnadsvillkor beroende på om man har pengar eller inte. Men framförallt skildrar den kvinnornas situation, hur de betraktas som en ägodel som inte ska tycka eller tänka på egen hand, oavsett klasstillhörighet.

Katarina Wennstam måste ha lagt ner åtskilliga timmar på research för att få till miljöskildringarna, kläderna och frisyrerna så bra. Allt är så väl beskrivet, så målande och verkligt att det känns som om jag tittar på gamla fotografier. Även intrigen är bra, den håller ett rasande tempo och är underhållande på samma gång som den skrämmer mig. Vilken tur att det fanns starka kvinnor som vågade stå på sig och ställa krav för att vi skulle få bestämma över vårt eget liv.

Om du gillar mysdeckare i historisk miljö är ”Döda kvinnor förlåter inte” en perfekt bok att läsa.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln