I en isolerad stuga vid en sjö lever Rut ensam med sin vuxne son Anders. Gardinerna är ständigt fördragna, dörrarna stängda. Ingen vet riktigt vad som pågår därinne – men alla i byn känner till ryktena. Om barnet som hittades fastfruset i isen trettiofem år tidigare. Om pojken som försvann. En olycka, sa polisen. Ett brott, viskade byn.

När Anders oväntat en dag tar med sig sin flickvän och hennes dotter till stugan, slår det sprickor i den stilla fasaden. Rut känner hur det förflutna vaknar, hur hemligheterna börjar röra sig under ytan igen. Snart står allt på spel – relationen till sonen, bilden av familjen och sanningen om vad som egentligen hände den där vinterdagen vid sjön. Bakom den igentejpade dörren i stugan döljer sig något som aldrig får komma fram. Rut har bara ett val: att skydda sitt livs största lögn, till varje pris.

Enstöringen är en psykologisk spänningsroman om besatthet, skuld och kärlekens mörkaste former.

Mina tankar om boken
Det är något särskilt med att återvända till en författare man verkligen tyckt om, och när jag öppnade Kia Hedmans ”Enstöringen” gjorde jag det med höga förväntningar. Jag läste ”Patient 43” när den kom för fem år sedan och älskade den så frågan var förstås om uppföljaren skulle hålla samma höga nivå? Svaret är enkelt. Jag blev absolut inte besviken.

Redan från start är boken helt omöjlig att lägga ifrån sig. De växelvisa kapitlen mellan mamma Rut och svärdottern Lina skapar ett driv som gör att jag hela tiden vill läsa ett kapitel till. Jag älskar känslan av att befinna mig i såväl deras huvuden som i Ruts son Anders huvud. Att försöka förstå hur de tänker, trots att alla tre är så komplexa och svåra att få grepp om. Vem är ond och vem är god? Vad är sant och vad är lögn? Vems sanning är den rätta?

Det som först ser ut som ett klaustrofobiskt, nästan besatt band mellan mor och son förvandlas snart till något betydligt mörkare. Det ligger en oro och vibrerar i varje scen, som om något outtalat hela tiden rör sig precis utanför synfältet. Hemligheterna sipprar fram, och jag känner hur obehaget sakta kryper upp längs ryggraden medan jag läser.

Vill du läsa en psykologisk thriller som håller dig i ett järngrepp från första till sista sidan lovar jag att du inte kommer att bli besviken på Kia Hedmans ”Enstöringen”.

Viola lider skeppsbrott i Illyrien och blir förklädd till pojke page hos greve Orsino. För hans räkning skickas hon att fria hos den vackra Olivia, som förälskar sig i pagen istället.

I de lekfulla kärleksintrigerna deltar också ett gäng burleska bifigurer som brukar bejublas på teaterscenen: den orimligt fånige baronen Andreas Blek af Nosen, hans bullrige supkamrat Tobias Rap och dennes käraste Maria, kammarflicka hos Olivia. De tre driver sitt hjärtlösa spel med Olivias hovmästare Malvolio – en sprätt vars egenkärlek bedrar honom värre än hans fiender förmår.

Egna reflektioner
Tro det eller ej men ”Trettondagsafton” är det första jag läser av William Shakespeare. Men jag måste säga att jag blev positivt överraskad både av språket och handlingen. Språket kanske inte är så konstigt, även om pjäsen skrevs i början av 1600-talet så är min version översatt 1984. Dock trodde jag att det skulle vara mycket tyngre läsning.

”Trettondagsafton” är full av humor och ironi. Jag tror att man kan jämföra Shakespeares verk med dagens buskis och revyer, till exempel Stefan & Krister. Det är aktuella händelser blandat med skvaller och man driver friskt med både mänskliga svagheter och sociala normer.

Karaktärerna är komplexa och växlar identitet under pjäsens gång. Min favorit är narren Feste. Han är både klok och underfundig och gör oväntade saker.

Är du sugen på att läsa något av William Shakespeare tror jag att ”Trettondagsafton” kan vara alldeles lagom.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Äntligen kommer Diskbänkstecknaren i bokform! Ulrika Linder tecknar småbarnslivet med säker hand, en stor portion humor, kärlek och frustration. De flesta teckningar är gjorda på gamla fönsterkuvert, broschyrer eller vad som kan tänkas finnas till hands.

Egna reflektioner
Ibland kan det vara skönt att bryta av läsandet med något mer lättsmält, som t.ex. en bok med vardagliga teckningar.

”Diskbänkstecknaren” är just det, en underhållande och lite smårolig bok med realistiska teckningar om livet som småbarnsförälder. Bilderna är väldigt träffsäkra och levande, de är verkligen fångade i nuet med alla känslor och tankar väl synliga.

Även om det är många år sedan mina barn var små kan jag ändå känna igen mig i väldigt många bilder. Ulrika Linder tecknar på det som finns till hands, vilket oftast är gamla fönsterkuvert, och det förstärker känslan av ögonblicksbilder. Hon visar livet så som det ser ut när man inte har sovit ordentligt på en evighet, inte hunnit snygga till vare sig hemmet eller den egna kroppen. Trots att allt ser smått kaotiskt ut så lyser kärleken och ömheten till barnen igenom

Detta är absolut en kul bok att ge bort till småbarnsföräldrarna.

Om författaren
Ulrika Linder (f. 1984) är konstnär. På Instagram är hon känd under namnet @diskbankstecknaren där hon tecknar ögonblicksbilder från ett kaosartat liv som knegande småbarnsförälder. Hösten 2020 debuterade hon med den kritikerrosade och älskade Återvinningscentralen, om att jobba på soptipp.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln