Ett kranium dyker upp ur tundrans kalla jord nära Treriksröset och blir startskottet för en utredning fylld av farliga sanningar. Team Kalla fall Nordkalotten reser till Kilpisjärvi i Finland för att undersöka fyndet och finner snart en begravd kropp tillhörande en kvinnlig lantmätare som försvann för fyra år sedan.

Fallet ställer dem inför en svår utmaning med snåriga ledtrådar, hemliga kärleksaffärer och outredda brott mitt i det karga landskapet, en plats där samhällets förtroende för polismakten är lika kallt som marken de gräver i.

Under utredningens gång blir teamet varse om att ett annat brott, ett överfall på en ung samisk kvinna, ägt rum kvällen innan den kvinnliga lantmätaren försvann. Kan fallen hänga ihop? Eller försöker någon aktivt motarbeta teamet genom att skicka dem på villovägar?

Mina tankar om boken
”Tundran” av Anna-Karin och Björn Olofsson är den tredje delen i serien ”Kalla Fall Nordkalotten”, en serie som jag tycker väldigt mycket om. Efter bara några kapitel känner jag att intrigen liksom drar mig framåt utan att jag riktigt hinner blinka. Tempot är högt, nästan hetsigt ibland, men ändå så välbalanserat att jag aldrig tappar fotfästet. Författarna leder mig skickligt genom en labyrint av ledtrådar där varje sväng tycks lova svar, bara för att mynna ut i ännu en kittlande återvändsgränd.

Och mitt i allt detta har vi teamet. Den där brokiga skaran av udda karaktärer som egentligen inte borde fungera ihop, men som gör det på ett sätt som känns både varmt och oväntat självklart. De kompletterar varandra, slipar varandras kanter, och blir en av bokens största styrkor.

Den karga miljön är som gjord för mord och mysterier, och här används den till full effekt, den är rå, ödslig och samtidigt märkligt vacker. Jag har varit uppe och fjällvandrat några gånger mellan Abisko och Kiruna och kommer ihåg känslan av litenhet som man känner när man står där med milsvid utsikt.

Jag vill även passa på att berömma Lo Kappios uppläsning, där dialektinslagen ger berättelsen ytterligare en dimension. Det här är spänning som biter sig fast.

”Kalla Fall Nordkalotten” och boken ”Tundran” är perfekt för dig som gillar deckare fascinerande miljöer och komplexa karaktärer.

Om författarna
Anna-Karin och Björn Olofsson har etablerat sig som spänningsförfattare av rang, med skarpa karaktärer och svindlande miljöer som levandegör Nordkalottens vildmark. Med en förmåga att väva samman personliga tragedier och samhällsaktuella teman, levererar de en nervkittlande deckare som inte lämnar någon oberörd.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

En död och frusen kropp hittas på en glaciär inte långt ifrån Riksgränsens fjällstation. Den visar sig tillhöra Ingrid Holma, en norsk 45-årig kvinna från Tärendö. Ingrid anmäldes försvunnen av maken Sven för fem år sedan, men utredningen lades snabbt ned eftersom många tecken tydde på att hon tagit sin tillflykt till Italien.

Nu hamnar fallet hos Britta och hennes team. De dras snart in i en historia som väver sina slingrande och mörka rötter långt tillbaka i tiden och som leder dem både till Tromsö och Tornedalens snötyngda skogar.

Team Kalla fall Nordkalotten har sin bas i Kiruna, i ett ombyggt garage som de tvingats flytta till då deras förra kontor hotades av rasrisk på grund av gruvan. Gruppens uppgift är att ta reda på sanningen där gamla utredningar gått bet. Med hopp om att få ge anhöriga ett avslut kämpar teamet mot både inre stridigheter och ett skoningslöst klimat.

Glaciären är den andra delen i serien om Kalla fall Nordkalotten.

Mina tankar om boken:
Det finns böcker som fångar en redan genom stämningen, och ”Glaciären” av Anna-Karin och Björn Olofsson gjorde just det med mig. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men tror att tempot som hela tiden driver berättelsen framåt är en av orsakerna. Intrigen är spännande och bjuder på tvära kast, men det är framför allt miljöerna som stannar kvar. Fjällen, kylan, vinden och snön, allt är så levande beskrivet att landskapet nästan blir en egen karaktär, lika oberäknelig som människorna som rör sig i det.

Språket är välskrivet och effektivt, utan att tappa känslan. Författarparet lyckas dessutom skapa en grupp udda personligheter som på pappret inte borde fungera ihop, men som i praktiken ger berättelsen en härlig dynamik. Deras olikheter skapar friktion, men också värme.

”Glaciären” passar perfekt när man vill ha något fartfyllt med attityd, en deckare där miljön biter sig fast lika mycket som själva fallet.

Sagt om boken:
”Styrkan hos dessa författare ligger särskilt i de dramatiska miljöerna i norr som skrivs fram skickligt och levande. Berömvärt är också skapandet av många intressanta karaktärer.” Kapprakt

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln