Stockholm, 1970. Det doftar nybryggt kaffe i villan på Stenhuggarvägen. Golven är skurade, gardinerna byts varje säsong och middagen står på bordet lagom till att mannen kommer hem från arbetet. Husets hjärta och den som får allt att fungera är Kerstin Lindgren. Hon är fyrtio år, trebarnsmor och hemmafru – och fram tills nu har hon varit nöjd med sin lott. Men något har börjat skava.

Äldsta dottern Monica vill läsa vidare, men hennes framtid avgörs vid köksbordet av hennes far, och den yngre dottern Susanne tvingas inrätta sig efter andras måttband och ideal. Och Kerstin själv sitter uppe om kvällarna med en bok som sätter ord på något hon knappt vågar erkänna: Tänk om hon vill något annat?

Mitt i vardagslunken händer plötsligt något som tvingar Kerstin att gå från tanke till handling och trotsa den trygga medelklassvärlden.

I en tid av jeans, färg-tv, skoldanser och könsroller i gungning kämpar tre kvinnor för sin frihet. Allt var bättre förr är en gripande och humoristisk feelgoodroman om kärlek, svek och upprättelse.

Mina tankar om boken
Jösses vilka känslostormar Maria Gustavsdotter bjuder på. I boken ”Allt var bättre förr” kastas man tillbaka till 1970, Stockholm och Kerstins värld. Fyrtio år, hemmafru, husets hjärta. Allt är putsat, ordnat och redo när Karl, husets självutnämnde herre, kliver innanför dörren. Jag känner en stark ovilja mot honom, nästan fysiskt, och samtidigt en irritation mot Kerstin över att hon inte säger ifrån, trots att jag vet att hon lever i en tid där valmöjligheterna var få.

Men så skymtar den där lilla rebellen till, den som verkar bo hos både Kerstin och hennes döttrar. Varje gång tänker jag ”You go, girl” och hoppas att nu, nu kommer Karl att få sina fiskar varma.

Boken är som en varm nostalgikick med alla tidsmarkörer, vardagsdetaljer och stämningar. Jag får nästan känslan av att vara där, trots att jag inte var född 1970. Maria Gustavsdotter skriver så mjukt och ändå med ett stråk av trots, jag får en känsla av att hon kan vara lite full i fan. Jag är tacksam över kvinnorna före mig som banat väg. Underbar läsning.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Karat Förlag
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Två kvinnor, tre sekel och en släkthistoria som binder dem samman och förändrar allt.

Med Där vinden dansar tar Louise Strömberg sin älskade Arkösundsserie vidare – det är en berättelse med stark känsla för relationer, miljöer och livets skörhet.

Här möter vi Tove, som efter moderns bortgång försöker hitta en vardag och väg framåt i huset vid kusten. Sorgen är närvarande, men genom naturen och oväntade möten växer en ny styrka fram. Och när Tove hittar en mystisk gammal dagbok på vinden vävs hennes eget liv samman med släktingen Märtas, vars dramatiska öde i det sena 1800-talets Amerika kastar ljus över frågor om arv, mod och tillhörighet.

Louise Strömberg skildrar med värme vänskap mellan generationer, livets sprickor och modet i att våga börja om.

En varm och stämningsfull roman om förlust och hopp, om kvinnor som bär vidare både smärta och kraft – och om att aldrig stå helt ensam så länge vi känner vinden dansa.

Mina tankar om boken:
Alltså wow, vilken bok!
”Där vinden dansar” av Louise Strömberg är helt omöjlig att lägga undan. Redan i första kapitlet fångas jag av hennes välgestaltade miljöer, både de i nutid och de som tar mig tillbaka till den tragiska, fördomsfulla delen av historien. Det är så levande att jag nästan hör vinden i träden.

Handlingen kretsar kring en släkthemlighet som sträcker sig över generationer, och jag älskar särskilt delen om resan till Amerika. Den är spännande, gripande och fylld av både kärlek och misstag. Jag märker hur jag läser snabbare och snabbare, för det går verkligen inte att sluta.

Språket är varmt, omtänksamt och kärleksfullt, även när berättelsen rör vid det mörka. Strömberg lyckas väva ihop dåtid och nutid på ett sätt som känns både storslaget och intimt. Jag önskar att boken aldrig tog slut, jag hade gärna stannat kvar i Toves och Märtas värld en liten stund till.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

1936. En solig sommardag lämnar Magda mödrahemmet Solbacken, efter att ha adopterat bort sitt tredje barn och tvångssteriliserats. Hon flyttar in hos kusinen Inga-Maja och hennes dotter Anita där tillvaron präglas av fattigdom och våld.

Magda är trött på män som super och förstör och drömmer om ett eget torp utanför stan. När en ödesdiger händelse skakar om tillvaron öppnar sig nya möjligheter. Kanske måste inte det förflutna styra hennes framtid?

1969. Anita är aktiv i vänsterrörelsen och tror på kampen för de utsatta. På sommarkollot Solbacken möter hon barn som har det svårt. Ett av dem är Lotta vars uppväxt får Anita att minnas sin egen barndom. Men hur ska hon kunna nå fram till ett barn som redan slutat lita på vuxenvärlden?

Oväntade familjeband är en varm och gripande berättelse om kvinnors villkor, förluster och möjligheten att skapa ett nytt liv – trots allt.

Mina tankar om boken
Finns det någon härligare känsla än den när man direkt blir fångad av en bok? När jag läste ”Oväntade familjeband” av Sara H- Olsson föll jag direkt in i berättelsen och rätt som det var hade jag läst ut den. Boken utspelar sig dels under slutet av 30-talet och början av 40-talet, dels under 70-talet och detta är ett grepp som jag uppskattar mycket. Dessutom bjuder boken på flera människoöden och jag får lära känna Magda, från första boken, lite mer.

Språket är varmt och lättläst, nästan som att någon sitter bredvid mig och berättar. Samtidigt finns ett stråk av sorg, förluster och kamp som gör att jag läser med en liten klump i magen. Men det är också en berättelse om mod, om att skapa sig ett nytt liv när det gamla inte längre håller.

Jag stannar gärna kvar i den här serien, Magda och hennes värld har mer att ge.

Boken finns att köpa hos bl.a.
Historiska Media
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Det gick rykten om Esther Hamilton i den lilla staden Noah Vale i Queensland, vilket slutade med att hon rymde hemifrån. Tjugo år senare anländer hennes döttrar Sonnet, Fable och Novella Plum till staden efter att deras mor gått bort.

Sonnet är tjugo år gammal och sina systrars förmyndare. Hon har aldrig satt sin fot i Noah Vale men trots det har hon varit snacket i stan under två decennier. Fable är tolv år gammal, makalöst vacker, och redan en begåvad konstnär. Plum är tre år gammal och har precis förlorat sin mamma och det enda hem hon någonsin känt till.  

Allt eftersom åren går anpassar de tre systrarna sig till sina nya liv. De arbetar, går i skolan och simmar i det svalkande vattenfallet som ligger i närheten av staden. Men misstänksamhet och dömande följer systrarna Hamilton vart de än går. I en liten stad där alla tror att de vet allt om varandra är det svårt att fly från det förflutna. Kommer deras mors handlingar att avgöra flickornas framtid? Är historien ämnad att upprepa sig?

Ryktet om systrarna Hamilton är en fängslande historia om familjerelationer, hemligheter och att hitta sin plats i världen.  

Mina tankar om boken
”Ryktet om systrarna Hamilton” av Averil Kenny börjar lite segt och tar sig framåt med snubblande steg. Men så, utan att jag märkte det, tog berättelsen fart och jag kände hur stegen ökade och jag drogs in i systrarnas värld.

En sak som verkligen griper tag i mig är språket. Miljöerna är så vackert skildrade att de nästan blir poetiska, det är vattenfall som glittrar mellan lianerna, vindlande stigar genom regnskogens grönska, en smått magisk plats där naturen känns lika levande som karaktärerna själva. Och mitt i detta vackra finns även kvinnohistoria, småstadsliv och hemligheter som pyr under ytan. Allt i 50‑talets Australien.

Ju mer jag läste, desto mer växte berättelsen. Kärleken, passionen och systerskapet ger mig en fin, varm känsla. Om du vill läsa en bok om starka, och envisa, kvinnor som befinner sig i en fantastisk miljö är ”Ryktet om systrarna Hamilton” en bok för dig.

Sagt om boken
”Boken är en varm och fängslande skildring av unga människors kamp att hitta hem.” BTJ

Om författaren
AVERIL KENNY är en australiensisk författare som bor i Far North Queensland med sin familj. Hennes bästa skrividéer kommer till henne när hon springer längs den grönskande bäcken vid sitt hem. Ryktet om systrarna Hamilton är Averil Kennys debutroman. 

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

När den unga Josefin beger sig till London för att utbilda sig till sjuksköterska på Florence Nightingales sjuksköterskeskola förändras hennes liv för alltid. Året är 1887 och hon trotsar sin far, godsägaren, som vill att hon ska förbli hemma och hitta en lämplig make.

I London finner hon både vänskap och sitt sanna kall i livet. Men allt vänds upp och ner när hon möter den stora kärleken.

År 1912 läser Josefins systerdotter Amalia zoologi vid Lunds universitet och bor inackorderad hos sin moster. Amalia drömmer om ett liv som forskare, trots att hon som kvinna får kämpa för att bli tagen på allvar. Hemmavid är moster Josefin märkligt tillknäppt och Amalia börjar ana att hon bär på en stor hemlighet.

Från Londons sjuksalar till Lunds akademiska värld följer vi två kvinnor som vägrar låta omgivningen bestämma deras öde. Det är en berättelse om mod, kärlek, längtan efter kunskap och drömmen om att få leva livet på egna villkor.

Kalla mig syster är en fängslande historisk roman och första delen i serien Drömmarnas sekel.

Mina tankar om boken:
Det här med starka kvinnor och förra sekelskiftet är något som jag aldrig tröttnar på.

”Kalla mig syster” av Malin Nordström har båda sakerna, både kvinnor som går i bräschen inom forskning och utbildning, samt att den utspelar sig i London under slutet av 1880-talet och i Lund under 1912 och några år framåt.

Språket är elegant utan att bli tillgjort och det passar väl till tiden. Miljöerna är så tydligt skildrade att jag nästan känner gatstenarna under fötterna och ser laboratoriernas skuggor framför mig och jag märker hur omsorgsfullt varje scen är byggd. Extra fascinerande är att vissa händelser faktiskt inspirerats av verkliga forskares arbete, det ger berättelsen en tyngd som stannar kvar.

Intrigen flyter fram med en stilla men stadig kraft, och när sista sidan kom ville jag bara fortsätta in i Drömmarnas sekel. Det här är en sådan roman som både berör och väcker nyfikenhet.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Första världskriget är över, men spanska sjukan gör det svårt att andas ut. Thea bestämmer sig för att återvända till Norge efter att hennes fästman förmodas ha stupat på stridsfältet. Men innan hon ger sig av ska hon försöka uppfylla vännen Aislynns sista önskan – att få över dottern Anna till Amerika. Anna blir dock sjuk på resan och isoleras på Ellis Island. I takt med att hon behandlas avslöjas Aislynns hemligheter och Thea tvingas fatta sitt livs största beslut.

Sjukhuset på Ellis Island avslutar Ellen Vahrs trilogi om Thea, bagardottern från Norge som reser till Amerika för att arbeta hos den rika familjen Vanderbilt.

Mina tankar om boken:
Det finns romaner som man inte bara läser utan snarare lever sig igenom, och ”Sjukhuset på Ellis Island” av Ellen Vahr blev just en sådan för mig. Jag har verkligen njutit av den här serien, och den här avslutande delen knyter ihop Theas resa på ett både gripande och eftertänksamt sätt.

Det är spännande att följa författarens mormors Amerikaresa genom en omvälvande tid, även om berättelsen förstås är uppblandad med fiktiva inslag. Språket är varmt och lätt att ta till sig, och Vahr har en förmåga att skildra orättvisor, klasskillnader och nyanlända barns utsatthet utan att det blir övertydligt.

Det jag uppskattar mest är balansen mellan kärlek, vänskap, svek och sorg, de vävs samman till en helhet som känns både mänsklig och trovärdig. ”Sjukhuset på Ellis Island” är en värdig avslutning på en serie som stannar kvar längre än man först tror.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Fyra kvinnor för alltid sammansvurna av en mörk hemlighet i sekelskiftets Stockholm.

I ett snöbeklätt Stockholm i december 1897, pulsar Fredrika mot sin nyöppnade detektivbyrå på Södermalm. Edit har lämnat ett tungt år bakom sig, och fått en nystart som retuschös i en fotoateljé. Hela staden förbereder sig inför den stundande julen.

Men Lucianatten är kall och hård trots alla tända ljus. När en ung kvinna från Dalarna, inrest till huvudstaden för att arbeta, försvinner spårlöst blir det en kamp mot klockan för att finna henne. Fredrika och de andra kvinnorna på Krukmakargatan anar att det ligger mer bakom försvinnandet än detektivkonstaplarna tror. Sökandet efter den försvunna dalkullan leder dem till mörka hemligheter, brustna löften och ond bråd död.

Lucia är död är en ögonöppnande skildring av livet i Stockholm på tröskeln till det nya seklet, där moderna vindar krockar med gamla sägner och landsbygdens skrock. I en tid då kvinnor söker frihet i en ännu konservativ och begränsande värld, skildrar Katarina Wennstam fenomenalt en framväxande vänskap mellan fyra kvinnor ur olika samhällsklasser och deras önskan om en ljusare framtid.

Egna reflektioner
Redan efter några sidor i Lucia är död av Katarina Wennstam känner jag hur stämningen griper tag i mig. Serien Sekelskiftesmorden har vuxit för varje del, och här blir det ännu tydligare hur skickligt Wennstam förenar spänning med historisk gestaltning. Intrigen är både nervig och fylld av oväntade vändningar, men det är miljöerna och språket som gör läsningen så levande.

Stockholm kring sekelskiftet målas fram med en detaljrikedom som känns verklighetstrogen: kläderna, dialogerna, ljuden och dofterna, allt bär en ton som gör att jag nästan som om jag kliver in i en tidsmaskin. Tempot är något högre än i de tidigare böckerna, vilket ger berättelsen en extra drivkraft utan att förlora den historiska tyngden.

Jag uppskattar särskilt hur Wennstam låter karaktärer från olika samhällsklasser mötas och samspela. Det ger både djup och trovärdighet åt skildringen, och gör att jag som läsare får en bredare bild av sekelskiftets Stockholm. Lucia är död är helt enkelt en välskriven och stämningsfull roman som stärker serien ytterligare.

Sagt om Sekelskiftesmorden:
”Jag slukade den och det gick inte att lägga bort den.” Titti Schultz, Go’kväll

”Wennstams historiska kvinnoskildringar är inget annat än lysande. […] Katarina Wennstam har gjort en ytterst noggrann research för att få till en trovärdig berättelse i Döda kvinnor förlåter inte.” Marie Magnusson, Smålandsposten

”Wennstams nya spänningsserie Sekelskiftesmorden får med Döda kvinnor förlåter inte en flygande start. […] upprörande, mycket underhållande och har helt klart feministiska förtecken – levande kvinnor förlåter inte heller!” Kersti Westin, Alingsås tidning

”Den här boken har allt […] Den är en del av vårt DNA.” Therése Lindgren

”Katarina Wennstam har gjort grundlig research och väver in många upplysningar om hur det var för kvinnor vid den tiden.” Lotta Olsson, Dagens Nyheter

”[Wennstam] målar levande fram sekelskiftets Stockholm och levnadsvillkor i olika samhällsklasser och det är omöjligt att inte associera till Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad-serie […] Wennstams vilja att använda deckargenren för att berätta kvinnohistoria är guld värd och kommande delar i den här serien något att se mycket fram emot. Utan tvekan är också Döda kvinnor förlåter inte en snygg käftsmäll till titel.” Gunilla Wedding, Skånska Dagbladet

”Det är medryckande och underhållande.” BTJ

”Katarina Wennstam skriver som genom ett vidvinkelobjektiv. Hon tar ett så stort grepp på det historiska Stockholm att det är omöjligt att inte jämföra med Strindberg och Fogelström. […] Döda kvinnor förlåter inte gjorde mig än arg och än varm.” Kristianstadsbladet

”Spännande bok som ger en inblick i kvinnors situation för tiden.” Ölandsbladet

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Fyra kvinnor för alltid sammansvurna genom en mörk hemlighet.

Försommaren 1897 förverkligar sällskapsdamen Fredrika Nilsdotter sin dröm och öppnar en detektivbyrå under manligt alias. När den ökände teaterdirektören Georg Valentin plötsligt störtar mot sin död från Katarinahissen gäckas Fredrika av misstankar om att dödsfallet inte varit en olycka.

För att få klarhet i fallet behöver hon hjälp av sina förtrogna i den udda kvartetten: änkan Olga, sömmerskan Hildur och tjänsteflickan Edit. Snart finner de sig insnärjda i ett farligt vågspel när de söker svaren i en mordhistoria som kan spåras många år tillbaka i tiden.

Död mans kvinna är en ögonöppnande skildring av livet i Stockholm på tröskeln till det nya seklet där moderna vindar blåser in från kontinenten. I en tid där kvinnan är omyndig och i händerna på makar, läkare och manliga släktingar skildrar Katarina Wennstam en framväxande vänskap mellan fyra kvinnor ur olika samhällsklasser och deras önskan om en ljusare framtid.

Egna reflektioner
Med ”Död mans kvinna” fördjupar Katarina Wennstam sin sekelskiftesserie och jag tycker att hon lyckas ännu bättre än med första delen.

Berättelsen bjuder på en långsamt stigande spänning som påminner mer om att färdas genom kullerstensgator i en gnisslande droska än att bli fartblind på ett snabbtåg. Ett välkommet grepp i en genre där det ofta brinner i knutarna.

Ska vi säga något om miljön och kläderna? Ja, miljöerna är så målande att det känns som att man spatserar längs Katarinavägen själv. Frisyrerna är flotta, kapporna prasslar, och jag känner lukten av hästskit. Det är så välgestaltat att man blir lycklig. Det är stil utan att överta berättelsen.

Wennstam har gjort ett hästjobb med bakgrundsarbetet. Allt från manligt alias till teaterdirektörens fall från Katarinahissen känns genomtänkt. Det tidstypiska språket är välavvägt – varken för modernt eller för tungt. Välskrivet, med själ och hjärta – och en stämning som sitter kvar långt efteråt.

”Död mans kvinna” är den perfekta boken för dig som gillar spänning, kvinnohistoria och sekelskiftes vackra miljöer.


Sagt om boken
Död mans kvinna är en medryckande historielektion som blottlägger dåtidens skriande orättvisor, en skildring som är på en gång rått realistisk men också sagolikt vacker. 5/5. Bibliotekstjänst

Katarina Wennstam är en utmärkt författare [ ] hon skriver passionerat med sådant driv att man vill läsa fort. Det är så otroligt välgjort. Go kväll

Sagt om Sekelskiftesmorden
Katarina Wennstam är en ruskigt medryckande lärare vare sig hon berättar om Augusta Lundins modeateljéer eller om varietéerna på Södermalm. Lotta Olsson, Dagens Nyheter

En kvinnohistorisk fördjupning av Fogelströms älskade romaner om livet i Stockholm under förra seklet. Dast Magazine

Wennstams historiska kvinnoskildringar är inget annat än lysande. Marie Magnusson, Smålandsposten

Wennstams nya spänningsserie Sekelskiftesmorden får med Döda kvinnor förlåter inte en flygande start. [ ] upprörande, mycket underhållande och har helt klart feministiska förtecken levande kvinnor förlåter inte heller! Kersti Westin, Alingsås Tidning

Jag slukade den och det gick inte att lägga bort den. Titti Schultz, Go kväll

Spännande och intressant läsning utlovas! Desirée Stensdotter, Dövas Tidning

Wennstam målar levande fram sekelskiftets Stockholm och levnadsvillkor i olika samhällsklasser och det är omöjligt att inte associera till Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad-serie [ ] Wennstams vilja att använda deckargenren för att berätta kvinnohistoria är guld värd och kommande delar i den här serien något att se mycket fram emot. Utan tvekan är också Döda kvinnor förlåter inte en snygg käftsmäll till titel. Gunilla Wedding, Skånska Dagbladet

Spännande bok som ger en inblick i kvinnors situation för tiden. Ölandsbladet

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln