Årets bokmässa i Göteborg har just inletts och man räknar med publikrekord. Pensionären Sten rastar sin hund tidigt på morgonen och noterar att vattnet i utomhuspoolen på Gothia Towers färgats rött – och där flyter en livlös kropp. Det är den berömda deckarförfattaren Francesca Liljegren som mördats på samma sätt som offret i hennes debutroman.

Inom kort blir ännu en känd författare mördad, även denna gång precis som sin egen romankaraktär. Varför just deckarförfattare? Och vem döljer sig bakom signaturen ”Öga för Öga” som skriver inlägg hos bokbloggarna?

Alicia Lundberg, en ung polis, har nyligen tillträtt sin tjänst som kriminalinspektör vid enheten för grova brott och deltar i utredningen. Ett intensivt spaningsarbete tar sin början och en katt-och-råtta-lek med förövaren inleds. När Alicia allra minst anar det gillrar mördaren en fälla…

Mina tankar om boken
”Författarmorden” av Erika Rockborn är som ett självspelande piano, den bara rullar på av sig själv. Tempot är rappt, kapitlen korta och jag tänker hela tiden ”bara ett till”. Karaktärerna är välgestaltade, särskilt Alicia som känns både kompetent och mänsklig. Även miljöerna är tydliga och jag kommer för alltid titta upp mot poolen på Gothia Towers för att se om vattnet är blått eller rött. Att det är just författare som blir mördade ger en rolig meta‑twist som jag uppskattar.

Anade jag mördaren tidigt? Jo, det gjorde jag. Men det stör mig inte, jag gillar känslan av att ha rätt. Och även om motivet är lite långsökt så är det snyggt skrivet, trovärdigt nog för att jag ska köpa det, och inga lösa trådar lämnas hängande.

Det är resan som är grejen här, drivet, tempot, känslan av att befinna sig mitt i en pulserande bokvärld. En underhållande deckare och en serie jag gärna fortsätter med.

Om författaren
Erika Rockborn föddes 1963 i Linköping. Hon är numera bosatt i Norrköping och arbetar där som distriktsläkare. Erika är specialist i allmänmedicin och har verkat som läkare i 33 år. För ett antal år sedan drabbades Erika av en mindre stroke. På vägen tillbaka till full funktion antecknade hon i sin mobiltelefon, främst för minnets skull. Anteckningarna blev till en berättelse som blev längre och längre och till slut tog relationsromanen Livmodermakt (2018) form. Berättelsen om läkaren Martin Lindahl utvecklades till en trilogi med Modermakt (2019) och Egenmakt (2020). Författamorden är Erikas debutroman inom spänningsgenren och första boken i en tänkt serie om kriminalinspektören Alicia Lundberg. Erika skriver fortfarande allt grundmanus i mobiltelefonen.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Hoi Förlag
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Efter ett bråk med chefen lämnar tjugotreåriga Mira sitt jobb på en sunkig krog. När hon får nys om att man kan tjäna bra pengar inom hemtjänsten, speciellt om man är utbildad undersköterska, ser hon sin chans. Att hon varken har utbildning eller erfarenhet är inget som hindrar henne. Med fejkade betyg och en välriktad muta har hon en ny karriär framför sig.

Men så slänger pojkvännen ut henne och hon behöver plötsligt någonstans att bo. Det löser hon genom att i smyg flytta in hos en av tanterna hon tar hand om. Det visar sig snart att den dementa Ingrid inte alls är dement och när hon upptäcker att hon har en objuden gäst i lägenheten behöver Mira än en gång ta till sina knep för att ta sig ur den trassliga situationen.

Den objudna hyresgästen är en hoppfull och tankeväckande feelgood om en annorlunda och oväntad vänskap.

Egna reflektioner
Jag trodde att jag skulle läsa en underhållande feelgood, det började ju som en sådan. Men allteftersom jag vände blad blev boken mer och mer allvarlig och sorglig.

”Den objudna hyresgästen” är en bok som väcker många känslor. Den börjar som sagt med en underhållande intrig, full av dråpliga händelser där huvudkaraktären Mira ofta verkar handla först och tänka sen. Jag blir nästan lite irriterad över hennes ”det löser sig”-mentalitet. Men sen börjar det växa fram en vänskap mellan Mira och några andra karaktärer och hela hennes tankesätt förändras. Det är också då som intrigen börjar få ett djup, en mening.

Det är väldigt intressant att följa Miras utveckling och förändring. Susanne Brijker har verkligen lyckats väl med att porträttera de olika karaktärerna och deras tankar och känslor. Det finns mycket svärta i ”Den objudna hyresgästen” men även en hel del ljus och framförallt värme och gemenskap. Vill du läsa en lättläst bok som bjuder på både fniss och tårar ska du läsa denna!

Sagt om boken
Den objudna hyresgästen har Brijker skapat en varm, lättsam men samtidigt djup berättelse om den unga Mira och de olika utmaningar som hon möter och har mött i livet. Boken belyser på ett fint sätt svårigheterna med att bli äldre och vara i behov av hjälp från samhället i form av hemtjänst, men även vänskapens kraft och hur den kan lyfta oss. Detta är en bok som med sitt lättlästa språk och humoristiska ton passar de flesta.
BTJ-häftet nr 10, 2023. Lektör Lina Bäckström

Om författaren
Susanne Brijker föddes 1969 i Finspång. Idag bor hon strax utanför Grythyttan och arbetar som sjuksköterska.
Hon har bland annat studerat biomedicinsk vetenskap på universitetet i Leiden och gästforskat några månader vid Princeton University i USA. Hon debuterade 2019 med Mannen som hyrde en familj.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Hoi Förlag
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Efter över ett år ihop är Iosif och Marija fortfarande nyförälskade, trots att deras relation ställts inför flera utmaningar. Tillsammans med Iosifs multisjuka sambo Almira har de lyckats skapa ett så normalt liv som möjligt. Eftersom Almira inte kan tala är det inte så lätt.

Marija tycker att upplägget fungerar förvånansvärt bra, men Iosif kan ofta känna sig låst i den inrutade tillvaron med Almira. Han vill ha ett liv med Marija där de kan göra saker utan Almira, när de själva vill.
En dag förändras livet för alla tre när Iosif får ett oväntat telefonsamtal. Han vet inte hur han ska tackla nyheten eller vad konsekvenserna blir av det han får veta. Hur många påfrestningar klarar egentligen en redan komplicerad relation mellan tre människor?

Tre liv är en sällsynt historia, och vem som helst av oss skulle kunna hamna mitt i den. Det är den fristående fortsättningen på den hyllade Och livet bara pågår.

Egna reflektioner
Vissa saker känns så surrealistiska att de faktiskt skulle kunna vara sanna. Boken ”Tre liv” är en sådan sak. Allt är så skruvat och ändå skulle det kunna hända vem som helst, det skulle kunna hända dig.

Detta är den andra boken i Ingela Wadbrings trilogi Tresamheten. Även denna är välskriven och lättläst, dock med ett svårt och tankeväckande ämne. Det är i stort sett samma karaktärer som i den första delen ”Och livet bara pågår” och ju mer jag läser ju mer tycker jag om dem. Ingela Wadbring är oerhört skicklig när det kommer till karaktärgestaltningar och förmedla deras tankar och känslor. ”Tre liv” innehåller inte lika mycket arbetsrelaterade delar utan mer om livets privata utmaningar vilket jag tycker höjer den ytterligare ett snäpp. Jag tror att detta är två böcker som hade passat ypperligt i en bokcirkel. Det hade nog blivit många frågeställningar att ta ställning till.

Om författaren
Ingela Wadbring bor i Alingsås men arbetar sedan många år som professor i journalistik vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Förutom skönlitteratur har hon gett ut en stor mängd facklitteratur. Hon är också verksam som konstnär och har deltagit på flera utställningar.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Hoi Förlag
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Marija är strax över 50 och har nästan gett upp hoppet om att finna en man att dela livet med. Men så åker hon på konferens till Svalbard, och plötsligt står han där – Iosif. Han visar Marija att det är möjligt att ha en relation som är fysisk, känslomässig och intellektuell. De kommer varandra nära och när de återvänder till Sverige fortsätter deras vägar att korsas. För Marija är det lättare än någonsin att hantera vardagens problem, som besvärliga medarbetare. Men precis när hon börjar tro på ett liv tillsammans med Iosif kommer ett oväntat avslöjande – han lever tillsammans med en multisjuk kvinna.

Om hon vill fortsätta sin relation med Iosif måste hon utmana både sina egna och samhällets normer om hur ett förhållande ska se ut. Är hon verkligen beredd att anta en sådan utmaning?

Och livet bara pågår utmanar tvåsamhetsnormen och traditionella familjekonstellationer. Det är också en varm relationsroman om mogen kärlek.

Egna reflektioner
Jag gillar att läsa relationsromaner där man får se samma händelse genom flera olika karaktärers ögon. Oftast får man olika infallsvinklar på samma händelse vilket visar hur olika människor kan uppfatta samma situation.

Så är det verkligen i ”Och livet bara pågår” där huvudkaraktärerna Marija, Iosif och SiS har olika sätt att tackla problem. Det är en intressant och ganska utmanande roman som, trots att den är fiktiv, väcker många och svåra frågor. Att bli förälskad senare i livet, när man oftast har ett något större bagage, kan vara komplicerat då det kan finnas andra människor att ta hänsyn till.

Jag gillar hur Ingela Wadbring gestaltar de olika karaktärerna, hon gör dem väldigt mänskliga och lätta att tycka om trots deras fel och brister. Eller kanske just därför? Det jag däremot inte är så förtjust i är allt arbetsrelaterat. Jag förstår att det krävs för att få ihop helheten men jag upplever det som lite väl mycket. Trots det är det något som har sugit tag i mig och jag ger mig i kast med andra delen av trilogin direkt

Sagt om boken
Att kärlek uppstår är givet, men författaren låter inte förhållandet enbart utvecklas till glädje och sorglöshet, utan väcker också läsarens tankar på hur en relation kan utvecklas då en av parterna är bunden till en, i detta fall, svårt strokedrabbad livskamrat. Temat och problematiken berör och stannar kvar, medan bl.a. miljöerna målas med väl bred pensel /…/den cliffhanger hon avslutar med gör att det är värt att bortse ifrån, för att i kommande bok få veta vad som händer med Marija, Iosif och deras annorlunda tvåsamhet.
BTJ-häftet nr 5, 2022. Lektör Gunilla Bergdahl

Om författaren
Ingela Wadbring, född 1964 i Alingsås, är professor i medieutveckling, men har haft diverse yrken inom bland annat vård och detaljhandel. Hon har tidigare publicerat många facklitterära texter. Och livet bara pågår är hennes första roman och första delen i en trilogi.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Hoi Förlag
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

När Emily går igenom sina föräldrars dödsbo i Melbourne finner hon en mystisk gömma med papper. Där hittar hon bland annat en dödsannons för en Hilda Andersson. På annat håll i Stockholm hittas samma dödsannons i Thereses livlösa mammas hand efter ett självmordsförsök. Samtidigt i det lilla samhället Grangärde i Dalarna försöker Moa reda ut vad hon ska göra med sin bortgångna mormors hus.

När både Emily och Therese beslutar sig för att åka till Grangärde för att ta reda på mer om sin familjs förflutna träffar de inte bara sin kusin Moa, utan upptäcker att det finns fler lik i garderoben än de hade förväntat sig. Kusinerna börjar gräva efter svar i sin familjs förflutna, men kommer de att tycka om det de finner? Eller kommer de att ångra att de ens började leta?

Arvet efter Hilda är en spännande familjesaga, men är också en må bra-bok med otäcka inslag uppbundna i Grangärdes mysterium och de mörka hemligheter som kretsar kring Hildas familj.

Egna reflektioner
Hmm, jag har lite kluvna känslor till denna. Ibland var jag helt uppslukad av den och ibland tyckte jag att den var lite rörig. Jag ska försöka förklara hur jag menar.

”Arvet efter Hilda” är en generationsroman, en romanform som jag gillar mycket. Handlingen utspelar sig mestadels under 2021 men med tillbakablickar till 1976 då något hände med Hilda och hennes tre döttrar. Varje kapitel inleds med namnet på den person det handlar om, vilket är jättebra. Men jag kan inte för mitt liv komma ihåg vem som har vilken mamma, så det blir sex personer som jag inte kan koppla ihop på rätt sätt.

Men efter drygt halva boken och lite bläddrande fram och tillbaka börjar det fastna och då känner jag verkligen att intrigen tar fart. Det är en spännande bok och Elin Eldestrand har verkligen fångat karaktärernas olika personligheter på ett mycket bra sätt. Det är många tunga ämnen som blandas med de varma och känslofulla vilket ger boken en bra balans och gör den till en behaglig läsning. Jag vill även ge ett extra plus till de korta kapitlen, man hinner alltid läsa ett till.

Om författaren
Elin Eldestrand är född och uppvuxen i Grangärde, utanför Ludvika, men bor nu i Stockholm. Hon har en fil.mag. i medie- och kommunikationsvetenskap och en fil.kand. i engelska vid högskolan i Gävle. Tidigare har hon bland annat arbetat som tidningsreporter. 2016 debuterade hon med En framtida hemmafrus bekännelser, första delen i en trilogi. 2017 utkom hon med feelgoodromanen Om sannningen ska fram.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln