En resa, en lögn, ett band som riskerar att brista.

Tjugoåriga Zoë Holmgren har alltid känt sig som en udda fågel på den avlägsna skärgårdsön Nornö. När hon får kontakt med sin okände pappa, JG Latour, lämnar hon sin ensamstående mamma för att börja ett nytt liv i Miami. Där möts hon av färg, hetta, släktingar hon aldrig har träffat och en chans att förena de olika delarna av sin identitet.

JG, en disciplinerad arméveteran och läkare, välkomnar henne med öppna armar. Men deras nyfunna relation sätts snart på prov. Hans krav är höga och hans förflutna skaver. Zoë, som kämpar för att förverkliga sina egna drömmar, tar till en vit lögn – en lögn som snabbt växer bortom hennes kontroll.

När kulturella krockar, gamla kärlekar och dolda sanningar bubblar upp till ytan måste både far och dotter fråga sig: Kan kärlek verkligen läka gamla sår?

Nornöns eko är en berättelse om tillhörighet, skuld och att hitta sig själv när livet inte följer en rak linje.

Mina tankar om boken
Nornöns eko av Jennifer Anglade Dahlberg lämnar mig med en känsla av stillsam eftertanke snarare än starka svallvågor. Jag uppskattar hur berättelsen rör sig mellan den karga tryggheten på Nornö och Miamis pulserande hetta. Men det som stannar kvar hos mig är hur Dahlberg skriver fram känslor som små vibrationer under ytan. Det är lågmält, men aldrig svagt.

Jag tycker om hur texten rör sig mellan hemligheter och sanningar, mellan det vi säger och det vi inte vågar erkänna ens för oss själva. Rasismen Zoë möter skildras utan överdrifter, men med en precision som gör ont. Familjerelationerna är lika delar ömma och skavande, och beroendeproblematiken som smyger sig in ger berättelsen en mörkare resonansbotten.

Det jag tar med mig är snarare stämningen än dramatiken: en berättelse om att våga stå upp för sig själv, att våga gå sin egen väg och att acceptera att förlorad kärlek och gamla sår kan forma oss utan att definiera oss helt. Det är en fin, varm och samtidigt utmanande berättelse.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

När Anitha Clemence som vuxen förlorar sina adoptivföräldrar uppstår ett vakuum. Ingen kan längre berätta hennes historia och nu måste hon göra det hon dragit sig för hela livet: Hon börjar nysta i de mysterier som omgärdar hennes adoption. Som 2-åring rycktes hon från ett kloster i Indien och flögs nedsövd till Sverige – men vad låg egentligen bakom?

Spåren leder tillbaka till Kerala, där hon av en nunna får höra avslöjanden om skam, skandaler och undangömda familjehemligheter. Med hjälp av privatdetektiver och DNA-databaser tar hon sig närmare sanningen, men en fråga kvarstår: Vill hennes biologiska mamma ens bli hittad?

”Familjehemligheter” är en sann och hudlös berättelse om arv, miljö och kampen för att förstå sin egen identitet.

Egna reflektioner
Jag har egentligen aldrig funderat så mycket på det här med adoptioner, trots att min bästa barndomsvän är adopterad. Det var bara så det var – inget vi pratade om. Men när jag läste Familjehemligheter av Anitha Clemence blev jag påmind om hur mycket som kan rymmas bakom ett tyst ”så var det bara”.

Boken är en självbiografisk berättelse om Clemence sökande efter sina rötter. Hon adopterades från ett kloster i Indien som tvååring, och när hennes adoptivföräldrar gått bort finns ingen kvar att fråga. Det är en stark historia, och Clemence skriver med känsla och driv. Men ibland blir det lite för mycket på en gång – som att hon vill få med hela sin livsresa i varje kapitel. Samtidigt är det svårt att inte bli berörd, särskilt när hon beskriver möten med människor som bär på nycklar till hennes förflutna.

Språket är personligt, nästan som att läsa ett långt brev. Det gör det lätt att ta till sig och det är en viktig bok – särskilt för den som vill förstå mer om adoptionens komplexitet.

”Familjehemligheter” är en perfekt bok för dig som undrar vad en adoption gör med en människa, hur det känns att aldrig riktigt passa in.


Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln