Cina och Sollan – två kvinnor på väg åt samma håll, men med helt olika liv.

När den stressade rektorn Cina, med ett visst kontrollbehov, missar snabbtåget och tvingas ta ett långsamt tillbaka till Göteborg, känns dagen som en enda lång uppförsbacke. I sätet bredvid henne sätter sig Sollan – en till synes lugn och samlad kvinna, men med ett brev i väskan som innehåller ett besked hon ännu inte orkat ta in.

Vad som börjar med frustration, snäsiga kommentarer och en lång tågförsening blir snart en resa som ingen av dem kunnat ana. I den slitna restaurangvagnen, över ljummet kaffe och räkmackor, växer ett samtal fram om kärlek, sorg, mod och allt det som inte blev. Och det som blev, fast kanske inte så bra.

När tåget till slut rullar in i Göteborg är ingenting längre som förut. Ett oväntat möte har väckt något nytt – en spirande vänskap och kanske en ny början för dem båda. Något som kommer att visa sig vara den räddning Sollan så desperat behöver – likaväl som Cina.

Tanter på tåg är en varm, humoristisk och livsklok roman om oväntade möten, kvinnlig vänskap och modet att ta nya beslut – berättad med Jessika Deverts träffsäkra blick för vardagens sorger och glädjeämnen.

Mina tankar om boken
Så härligt det är att läsa en bok med så mycket värme och vänskap som i Jessika Deverts ”Tanter på tåg”. Boken får mig att skratta, sucka och vilja slå någon på käften. Alltså på allvar… Peter. Den mannen. Jag satt och muttrade högt flera gånger och maken undrade varför jag var sur.

Men mitt i irritationen finns det hopp. Relationer som skaver och värmer på samma gång. Cina och Sollan möts av en slump på tåget, två kvinnor med helt olika liv men som ändå klickar. Deras samtal, och handlande, är både humoristiska och oväntade. Det är så mycket liv i deras relation, så mycket “njut medan du kan, ingen vet hur länge du är kvar på jorden”.

När de besöker benkyrkan i Kutná Hora kände jag igen mig direkt. Den där makabra känslan man får när man kliver in kryptan och ser vapenskölden, alla ljuskronor och alla dekorationer byggda av ben från cirka 40 000 människor.

Vill du läsa en varm, underhållande och livsklok roman är Jessika Deverts ”Tanter på tåg” ett perfekt val.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Den 13 februari 2021 dog Hannah Ekwall. Hon hade precis fyllt 39 år och hade ett drygt år tidigare drabbats av en aggressiv form av bröstcancer.

Patrick Ekwall berättar öppenhjärtigt om den omtumlande tiden efter hans och dottern Tindras förlust, om saknaden efter en fru och mamma, men framförallt om att se framåt.

En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon är en berättelse om sorg, men ännu mer en skildring av ett år där Patrick finner mod och styrka att leva vidare, med minnet av Hannah.

Tv-profilen och journalisten Patrick Ekwall är sedan frun Hannahs död engagerad i Bröstcancerförbundet och har bland annat initierat kampanjen Rosa Matchen. Nu berättar Patrick för första gången om tiden från Hannahs sjukdomsbesked till hennes bortgång, och livet efter det.

Egna reflektioner
Detta är en bok som jag tar mig an med stor vördnad.

”En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon” är en bok som går rakt in i hjärtat och tårarna steg redan när jag läste förordet. Det är en väldigt känslosam bok som bjuder på smärta och saknad men även på fina minnen och hopp om framtiden. Det enda som jag upplever lite störande är all namedropping. Även om jag förstår att de umgicks med många andra kändisar känns det ibland onödigt att nämna alla vid namn.

Jag har både läst och lyssnat på boken och Patrick Ekwall har själv läst in den vilket är mycket positivt, det gör att den känns ännu mer personlig. Det är en himla tur att jag går för mig själv när jag lyssnar på jobbet, när jag går där och ömsom snörvlar, ömsom ler. Trots all sorg lyckas Patrick Ekwall både hitta och förmedla en styrka och en vilja att hitta en väg tillbaka till livet. Detta tror jag kan vara till tröst för andra som befinner sig i samma situation.

Vill du läsa en bok som berör på djupet ska du läsa ”En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon”.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Marken under mina fötter försvinner, ska pappa dö? Han är ju så ung, det var ju inte cancer. Det händer andra, inte oss.

”Avdelning 7 – en cancerresa ur en dotters synvinkel” är en sann berättelse om författarens pappas cancer och sjukdomstid. Det är en berättelse i dagboksformat om sorg, om ett virrvarr av känslor hos en nära anhörig och om hur hjärnan skapar alternativa vägar för att slippa inse verkligheten.

Egna reflektioner
Oj, vilken känslomässigt jobbig läsning detta var. Kanske för att jag själv varit med om ungefär samma för inte så längesedan.

”Avdelning 7” är en lättläst bok så till vida att den inte är så tjock. Men ämnet är väldigt tung och jobbigt och jag gråter floder under vissa delar. Det handlar givetvis en del om cancern och dess behandling men det primära i boken är ändå alla känslor och tankar som väller fram, hur hjärnan gör allt den kan för att lindra och förneka det uppenbara.

Eva Sepp Berg skriver väldigt personligt och lyckas tydliggöra den inre kampen, sårbarheten och hennes kärlek till sin pappa på ett mycket vackert sätt. Jag känner igen hennes sorg och hennes känsla av allt inte är på riktigt, att hennes pappa ska hoppa fram och säga att han bara skojar. Man får en påminnelse om livets skörhet och att man ska ta vara på de dagar man har.

Dikten som författaren skrev till sin pappa berör mig väldigt starkt.
Efter smärta som du burit
Kan du nu få finna ro
En evig vila dig nu väntar
Där ingen sjukdom gror
En bit av oss har lämnat
Ett tomrum som aldrig mer fylls
Käre Pappa, saknaden är svår att bära
Men i vårt minne, är du alltid nära

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln