Lättläst och väldigt intressant! Boken är skriven av Marcus Wandt, den tredje svenske astronauten genom tiderna, med hjälp av journalisten Martin Wicklin. Marcus åkte upp på ett uppdrag till den internationella rymdstationen IIS under 2024 och boken gavs ut under samma år.
Skånskt mörker med driv! Fullblodet av Linda Schönbeck är en spännande roman som utspelar sig i miljöer jag känner igen – vilket alltid är ett extra plus. Det ger berättelsen en närhet som gör att man lätt sugs in. Att läsa om platser man själv har en relation till gör något med läsupplevelsen.
En bok med potential! Det här var en lite kämpig läsning. En pojke från norr av Julius Hjort är i sig en spännande berättelse och den har sina stunder, men jag hade svårt att komma in i den. Språket är en märklig blandning av förortsslang och ålderdomliga uttryck, vilket gör att det saknas flyt.
Vacker och tankeväckande! Där lavendelfälten blommar av Carina Nunstedt är en fin och stämningsfull bok, som doftar lite som ett gammalt vykort från Nice – soligt, vackert och med ett lätt vemod i kanterna. Jag måste sluta läsa böcker med vackra miljöer, nu vill jag boka en biljett till Nice.
Riktigt härlig serie! Alltså, jag gillade den här boken från första sidan. ”Vårkänslor och gemenskap på Kanelholmen” är precis en sån feelgood som får en att vilja packa väskan och flytta till Kanelholmen på studs. Yvonne Ehn vet verkligen hur man skriver så att det känns, doftar och spirar. Man känner den svala brisen från…
Spännande och suggestiv! ”Mörkret faller över skogen” är en lika delar trollbindande som kuslig läsning. Mons och Karolina Kallentoft har skapat en suggestiv spänningsroman där skogens dunkel får lika mycket spelrum som människornas hemligheter – och du vet aldrig riktigt vad som gömmer sig bakom granarna. Vättar, älvor, skuggor och viskningar…
Underbar läsning! Jag behövde inte läsa många sidor förrän jag kände att detta kommer att bli härlig läsning. ”Skärgårdsdrömmen” är både lättsam och underhållande läsning, samtidigt som det finns ett djup och en svärta som kikar fram då och då.
Lättläst, absolut. Men ack så mossigt. Okej, jag vet att ”Fröken Julie” är en sån där pjäs som alla kulturpersoner säger att man “måste ha läst”. Och visst, August Strindberg är en stor svensk dramatiker och pjäsen var säkert väldigt banbrytande på sin tid (1889, vi snackar häst och vagn-era). Men när jag läser den…