Den oförglömliga berättelsen om historiestudenten som blev en av andra världskrigets största hjältar

Året är 1941 och i Odessa studerar den ensamstående mamman Mila Pavlitjenko historia och roar sig med sina vänner. Men när Tyskland invaderar Sovjetunionen vänds hennes tillvaro uppochner. Hon lämnar allt och ansluter sig till Röda armén för att strida vid fronten. Det dröjer inte länge förrän hon förvandlas från en flitig student till en ökänd och fruktad prickskytt.

När nyheten om hennes trehundrade träff gör henne till en nationell hjältinna förs Mila från slagfälten till Amerika för en goodwillturné. Omtumlad anländer hon till Washington D.C., där hon oväntat blir vän med Eleanor Roosevelt. Men vistelsen tar en tvär vändning när en gammal fiende dyker upp – och Mila tvingas slåss i vad som visar sig vara hennes livs viktigaste strid.

Diamantögat är baserad på den ukrainska prickskytten Ljudmila Pavlitjenkos liv och är en fascinerande berättelse om en mamma som blev soldat och hur hon under sitt alias Lady Death kom att påverka historiens gång.

Mina tankar om boken
Vissa berättelser liksom vecklar ut sig framför dig som en film Precis så är det med ”Diamantögat” av Kate Quinn. Jag känner redan från början hur Kate Quinn bygger sin intrig med en nästan dokumentär skärpa. Det är intressant, lärorik och så filmisk att jag flera gånger tänkte att jag gärna hade sett den på bioduken.

Jag dras in i den ukrainska prickskytten Mila Pavlitjenkos värld, och vetskapen om att hon faktiskt funnits på riktigt ger varje scen en extra tyngd. Quinn skriver med ett driv som gör att historiska detaljer aldrig känns torra utan de blir istället levande, pulserande, en del av berättelsens hjärta.

Det som imponerar mest är hur hon balanserar action med psykologisk närvaro. Språket är klart, rytmiskt och fullt av små nyanser som gör att jag kommer nära både människorna och tiden de lever i.

Vill du läsa något som gör dig både berörd och uppfylld tror jag att ”Diamantögat” av Kate Quinn är en bok för dig.

Sagt om denna och tidigare böcker
“Det är en otroligt bra historia och Kate Quinn lyckas få krigsskildringen att bli både spännande och outhärdligt sorglig.” Lotta Olsson, Dagens Nyheter

“Diamantögat är en skarp, mångbottnad och briljant roman. Historisk fiktion när den är som bäst!” Christine Wells

“Kate Quinn har skrivit en spännande, myllrande äventyrsroman där relationerna står i centrum.” Lotta Olsson, DN om Roskoden

“Mod, engagemang och kvalitet.” Monica Lindgren, Go’kväll, SVT om Jägarinnan

Om författaren
Kate Quinn, född 1981, är en amerikansk författare, bosatt i södra Kalifornien. Hon har alltid intresserat sig för historia och har skrivit en rad storsäljande romaner som har översatts till flera språk. Kodnamn Alice har hittills sålts i över 1 miljon exemplar världen över. Jägarinnan nominerades till Årets bok 2020 i Sverige.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Seriealbumet Rädda Sorya handlar om Chang, en orädd tjej som beslutar sig för att rädda djur genom att bli naturvårdare. En dag träffar hon den övergivna solbjörnen Sorya. De andra viltvårdarna tror att Sorya är för liten och svag för att klara sig i vildmarken, men Chang bestämmer sig för att göra allt i sin makt för att återföra Sorya till friheten.

Följ Changs spännande äventyr i Rädda Sorya!

Mina tankar om boken:
Min svägerska har läst ”Rädda Sorya: Chang och solbjörnen” av Trang Nguyen och Jeet Zdung med sina barn, 5 och 3 år gamla. Så här tyckte de om boken:

”Rädda Sorya: Chang och solbjörnen” berättar en fin och viktig historia om djur och natur. Trang Nguyen väver in frågor om etik, mod och hur vi behandlar varandra på ett självklart sätt. Att boken bygger på en sann historia gör allt ännu starkare. Changs envisa dröm om att bli naturvårdare, trots att hon ständigt får höra att hon är för liten och ”fel” kön, griper tag i mig. Och miljöerna! Jag som kan den svenska skogen får plötsligt kliva in i Vietnams regnskog och den är full av nya djur, växter och tyvärr också tjuvjaktens brutalitet.

Serieformatet är inte riktigt min favorit, och jag tappar ibland rytmen i läsningen, men Jeet Zdungs illustrationer gör mycket av jobbet. De är detaljrika och lätta att fastna i, särskilt när jag bläddrar tillsammans med de yngre barnen.

En vacker, viktig och samtalsskapande berättelse som stannar kvar.

Sagt om boken
”En engagerande och känslofylld historia som samtidigt förmedlar ett viktigt budskap om nödvändigheten att visa större hänsyn mot naturen.” Ur motiveringen av IBBY:s Peter Pan-pris 2024, Silverstjärna tilldelades.

”En magiskt vacker djurvärld visas, i mjuka färgtoner med blandteknik i akvarell och blyerts som huvudkomponenter.” Sanna Godenäs, BTJ.

”A beautiful story, elegantly told, which brings together a global view of conservation and an empowering true story of an inspiring female environmentalist, told through dazzling manga art and watercolours.” Ur motiveringen av Yoto Carnegies 2023, vinnare för illustration.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Barnens Val
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Stefan Örning, 22 år från Skogås, kliver in på Miamis flygplats med 400 000 dollar tejpade runt kroppen. Hans uppdrag är att flyga till Colombia och leverera pengarna till Medellínkartellen, världens mäktigaste och brutalaste brottssyndikat.

Resan blir starten på sju våldsamma år som smugglare mitt i kokainkrigens epicentrum. Stefan kidnappas, rånas och misshandlas. Han blir kär, gifter sig och får sin första dotter. När en leverans går fel hamnar Stefan i blickfånget för svensk polis, som gör ett rekordstort kokainbeslag på Arlanda. Plötsligt är Stefan internationellt efterlyst av Interpol, och hela hans familj dras in i kaoset. Jakten på den svenske kokainkungen är igång.

Smugglarens väg är den unika, verklighetsbaserade historien om den ende svensk som arbetat för både Medellínkartellen och Calikartellen, Colombias då mäktigaste kokainimperier. Det är en berättelse om brott, svek och många år bakom galler, och om en familj som försöker hålla ihop när världen omkring dem rasar samman.

Mina tankar om boken:
Jag brukar inte läsa jättemånga biografier, men det var något med ”Smugglarens väg” av Stefan Öring och Markus Lutteman tilltalade mig. Det är något med den raka tonen, det odramatiska och samtidigt laddade som gör att jag hela tiden vill läsa vidare. Örning och Lutteman håller sig till en tydlig kronologi, vilket jag uppskattar enormt. Inga förvirrande tidshopp, inga konstlade cliffhangers, bara ett liv som rullas ut steg för steg och blir mer och mer svindlande.

Intrigen i sig är förstås fascinerande, en svensk kille som halkar in i Colombias drogkarteller och försöker navigera en värld där ett felsteg kan kosta allt. Men det som gör att jag fastnar för boken är hur mänskligt den är skriven. Trots all skit han ställt till med framstår Örning som en person med hjärta, han har bara lite otur när han tänker. Språket är enkelt, nästan som om det är mig han sitter och berättar för, och det gör att jag som läsare hela tiden känner mig nära honom.

En oväntat engagerande och väldigt lättläst biografi som stannar kvar.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Den 21 maj 2022 fick min mamma en stroke. Jag hälsade på henne nästan varje dag på Sahlgrenska där hon låg. Hon flyttades runt från olika avdelningar då hon mådde bättre ibland, sämre ibland. Än idag är jag osäker på exakt vad det var som tog mammas liv. Men för att göra det enkelt för mig brukar jag säga att kroppen inte orkade mer.

Hon kämpade i 4 veckor och 6 dagar. Min mamma var en extremt stark person. Hon fanns där för alla så fort de behövde henne. Hon var där för mig i vått och torrt. Ibland kan jag nog känna att hon fortfarande är kvar hos mig.

Inger Engström hette min mamma. Jag vill berätta för er om henne nu, för om inte nu – när?

Egna reflektioner
Det här är om dig mamma av Angela Engström är en personligt skriven, och gripande berättelse, om hennes mammas sista tid i livet, efter en stroke som förändrade allt. Det är en bok som vill mycket – och som stundtals verkligen berör – men som tyvärr inte riktigt lyfter hela vägen.

Språket är lite torftigt, nästan avskalat, vilket i vissa stunder ger en rå och ärlig känsla, men som också gör att texten tappar i djup. Det är mycket svordomar, vilket säkert speglar författarens frustration och sorg, men ibland känns det mer som ett stilgrepp än ett känslouttryck. Man önskar att orden hade fått lite mer omsorg – att sorgen hade fått breda ut sig med fler nyanser än bara ilska.

Berättelsen i sig är stark. Det är tydligt att Engström älskade sin mamma djupt, och det finns partier som verkligen griper tag. Men helheten blir spretig, och det saknas ett tydligt berättardriv som håller ihop texten.

En viktig bok för författaren själv, utan tvekan. Men som läsupplevelse lämnar den mig lite otillfredsställd.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Angela Engström
Bokus

Marcus Wandt lämnade jorden som ESA-astronaut den 18 januari 2024. Han tillbringade nästan 22 dygn i rymden, varav 18 dagar ombord på internationella rymdstationen ISS, och hann med 346 varv runt vår planet. I och med färden blev Marcus Wandt den tredje svensken i rymden.

Med lekfull entusiasm beskrivs hur det var att som en av få utvalda få lämna vår planets atmosfär och hur man hanterar livet i tyngdlöshet. Boken är även en berättelse om mod och att våga ta risker, om riskerna är värda att tas. Han reflekterar också över vikten av den forskning som genomförs på ISS, om värdet av att sträva vidare framåt, att ständigt flytta fram gränserna, inte bara för vår egen eller enskilda länders skull, utan för hela mänskligheten och dess framtid.

Egna reflektioner
Boken är skriven av Marcus Wandt, den tredje svenske astronauten genom tiderna, med hjälp av journalisten Martin Wicklin. Marcus åkte upp på ett uppdrag till den internationella rymdstationen IIS under 2024 och boken gavs ut under samma år.

Boken riktar sig till personer som på ett enkelt och lättsmält vis vill ta del av hur det går till att bli uttagen och utbildad till astronaut. Läsaren får en inblick i hur resan till och från IIS går till samt hur livet under 22 dygn ombord på IIS ter sig. Här samsas ett antal personer från olika nationer i en liten och komprimerad miljö. Livet ombord förutsätter samarbete och att alla bidrar med just sina specialkunskaper för att uppdraget skall lyckas. Man behöver inte vara rymdfysiker för att läsa den här boken, tvärt om. Den är skriven på ett enkelt och lekfullt vis som vem som helst förstår.

Marcus genomförde sin utbildning på rekordfart, mindre än 14 månader från uttagning till rymdfärd. Det skall jämföras med Christer Fuglesangs utbildning som tog 14 år. Marcus är en enastående och imponerande person med en fantastisk kapacitet, men som på ett ödmjukt och lättbegripligt sätt förklarar att saker och ting i rymden inte alla gånger riktigt är som på jorden.

Ett exempel på detta är när Marcus förklarar hur de skall komma ifatt rymdstationen IIS efter uppskjutning. De färdas i omloppsbana runt jorden i sin rymdkapsel, precis som IIS, men de ligger ett bra stycke efter IIS. Hur gör man då för att komma ifatt IIS för att kunna docka med rymdstationen? Svaret är: Bromsa rymdkapseln och slå ner på farten, då kommer sonden att komma ifatt rymdstationen. Förklaringen till detta och många andra insikter om hur saker och ting ter sig uppe i rymden får du veta om du läser den här boken.

Boken handlar också om mod och att ta risker. Marcus skulle aldrig sätta sig i en bil utan att ta på säkerhetsbältet, det är en helt onödig risk som inte ger något mervärde. Att skjutas upp i rymden med en raket innebär dock ganska stora risker, men det för mänskligheten framåt. Vi lär oss nya saker som utvecklar oss, saker som också är användbara på jorden.

Schemat som Marcus följer under sina 22 dagar i rymden är fullspäckat och planerat ner på sekundnivå. Allt skall utföras exakt efter ett utarbetat schema och tidspressen är stor. Ändå finns det ibland stunder för reflektion kring människans roll i universum. Att titta ner på jorden från rymden är en mäktig upplevelse, och det är svårt att förstå hur krig och osämja ställer till med så många problem. Jorden är vårt hem och landsgränser ter sig främmande när man betraktar det lilla sköra jordklotet från rymden. Vi borde vara rädda om det vi har och precis som astronauterna på rymdstationen, oavsett nationalitet eller hudfärg, hjälpas åt för att överleva och göra vår värd till en bra plats.

Boken är tryckt med stora bokstäver, är på knappa 300 sidor och går snabbt att läsa. När jag läst färdigt så önskar jag att den hade varit längre, att det hade funnits fler och mer detaljerade beskrivningar. Det är fängslande att läsa boken och nu vill jag bara lära mig mer om rymdutforskning.

Boken är läst och recenserad av Bertil Hökerberg.

Sagt om boken
”Respektfullt berättar Wandt också om tankarna inför och under den riskabla uppskjutningen. Väl installerad på rymdstationen målar han sedan upp en färgstark bild av rymdvardagen – hur. man umgås, sover, äter, städar, gör sin toalett och genomför forskningsuppdrag, men också hur man griper tillfällena att stilla begrunda vyn över vår jord och tankarna detta skapar. Interfolierat i berättelsen ger Wandt dessutom fakta om exempelvis rymdforskningens, rymdfärdernas och inte minst rymdmatens historia. Sammantaget lyckas författarteamet skapa en synnerligen välskriven, dynamisk, spännande, men också informativ text, som ger läsaren både ingående kunskaper om rymdvistelser och en känsla för hur dessa upplevs ur en astronauts eget perspektiv. Helhetsbetyg: 4. BTJ

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

När Anitha Clemence som vuxen förlorar sina adoptivföräldrar uppstår ett vakuum. Ingen kan längre berätta hennes historia och nu måste hon göra det hon dragit sig för hela livet: Hon börjar nysta i de mysterier som omgärdar hennes adoption. Som 2-åring rycktes hon från ett kloster i Indien och flögs nedsövd till Sverige – men vad låg egentligen bakom?

Spåren leder tillbaka till Kerala, där hon av en nunna får höra avslöjanden om skam, skandaler och undangömda familjehemligheter. Med hjälp av privatdetektiver och DNA-databaser tar hon sig närmare sanningen, men en fråga kvarstår: Vill hennes biologiska mamma ens bli hittad?

”Familjehemligheter” är en sann och hudlös berättelse om arv, miljö och kampen för att förstå sin egen identitet.

Egna reflektioner
Jag har egentligen aldrig funderat så mycket på det här med adoptioner, trots att min bästa barndomsvän är adopterad. Det var bara så det var – inget vi pratade om. Men när jag läste Familjehemligheter av Anitha Clemence blev jag påmind om hur mycket som kan rymmas bakom ett tyst ”så var det bara”.

Boken är en självbiografisk berättelse om Clemence sökande efter sina rötter. Hon adopterades från ett kloster i Indien som tvååring, och när hennes adoptivföräldrar gått bort finns ingen kvar att fråga. Det är en stark historia, och Clemence skriver med känsla och driv. Men ibland blir det lite för mycket på en gång – som att hon vill få med hela sin livsresa i varje kapitel. Samtidigt är det svårt att inte bli berörd, särskilt när hon beskriver möten med människor som bär på nycklar till hennes förflutna.

Språket är personligt, nästan som att läsa ett långt brev. Det gör det lätt att ta till sig och det är en viktig bok – särskilt för den som vill förstå mer om adoptionens komplexitet.

”Familjehemligheter” är en perfekt bok för dig som undrar vad en adoption gör med en människa, hur det känns att aldrig riktigt passa in.


Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Följ med på Kayos resa från folkparkernas fylleslag till Stockholms glittrigaste jetsetklubbar.

Kayo berättar öppenhjärtigt om att hantera Bert Karlsson när man vunnit Mello med Afro-Dite, om nakenchockerna och om att köra bakom stora manliga musikeregon. Men också om ett osvikligt systerskap.

Och hur man lyckats skina på scenen samtidigt som privatlivet är tufft och allt annat än glamoröst: Under sju år kämpade Kayos ensamstående mamma med att få hem hennes lillebror som kidnappats till Nigeria. Och mitt i karriären gick Kayo igenom svår cancer men lyckades ändå hålla kvar en fot i rampljuset.

Innan natten är över är en uppriktig berättelse om vad som egentligen händer bakom kulisserna i Sveriges nöjesliv. Om att det ibland behövs en glitterpolis för att hålla strålglansen levande och klar. Och om hur man som svart ung tjej med skinn på näsan gör resan från förorten till att som mogen kvinna kliva upp på Kungliga Dramatens scen.

Innan natten är över är Kayos egna ord om ett mångbottnat artistliv som hittills pågått i över 40 år. Och fortsätter.

Egna reflektioner
Oj, vilket händelserikt liv Kayo har levt. I sin biografi ”Innan natten är över” berättar Kayode Shekoni, som hon egentligen heter, om sin barndom, skolan och livet som vuxen.

Det har varit mycket trauma och tragiska händelser. Ta bara det här med att hennes lillebror blev kidnappad och var borta under sju år. Men mitt i all tragik och sorg förmedlar Kayo väldigt mycket positivism och glädje. Hon verkar ha en förmåga att vända negativa saker till något positivt.

Boken spänner ju som sagt över stora delar av Kayos liv, hon har varit artist i över 40 år. När det rör sig om så många år blir det naturligtvis en del tidshopp och stundtals blir jag lite förvirrad, jag känner mig osäker på vad som hände när.

Jag har både läst och lyssnat på boken och ett stort plus är att det är författaren själv som har läst in ljudboken. Just när det gäller biografer tycker jag att det ger läsningen en extra dimension.

Gillar du biografier och är nyfiken på Kayo som person, tycker jag absolut att du ska läsa ”Innan natten är över”.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Den 13 februari 2021 dog Hannah Ekwall. Hon hade precis fyllt 39 år och hade ett drygt år tidigare drabbats av en aggressiv form av bröstcancer.

Patrick Ekwall berättar öppenhjärtigt om den omtumlande tiden efter hans och dottern Tindras förlust, om saknaden efter en fru och mamma, men framförallt om att se framåt.

En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon är en berättelse om sorg, men ännu mer en skildring av ett år där Patrick finner mod och styrka att leva vidare, med minnet av Hannah.

Tv-profilen och journalisten Patrick Ekwall är sedan frun Hannahs död engagerad i Bröstcancerförbundet och har bland annat initierat kampanjen Rosa Matchen. Nu berättar Patrick för första gången om tiden från Hannahs sjukdomsbesked till hennes bortgång, och livet efter det.

Egna reflektioner
Detta är en bok som jag tar mig an med stor vördnad.

”En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon” är en bok som går rakt in i hjärtat och tårarna steg redan när jag läste förordet. Det är en väldigt känslosam bok som bjuder på smärta och saknad men även på fina minnen och hopp om framtiden. Det enda som jag upplever lite störande är all namedropping. Även om jag förstår att de umgicks med många andra kändisar känns det ibland onödigt att nämna alla vid namn.

Jag har både läst och lyssnat på boken och Patrick Ekwall har själv läst in den vilket är mycket positivt, det gör att den känns ännu mer personlig. Det är en himla tur att jag går för mig själv när jag lyssnar på jobbet, när jag går där och ömsom snörvlar, ömsom ler. Trots all sorg lyckas Patrick Ekwall både hitta och förmedla en styrka och en vilja att hitta en väg tillbaka till livet. Detta tror jag kan vara till tröst för andra som befinner sig i samma situation.

Vill du läsa en bok som berör på djupet ska du läsa ”En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon”.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

”En både ömsint och skakande roman.” Tara

Memphis, 1939. Tolvåriga Rill Foss och hennes fyra yngre syskon bor med sina föräldrar på en båt på Mississippifloden. När deras pappa tvingas ta deras mamma till sjukhuset en stormig natt lämnas Rill kvar för att passa syskonen tills främlingar helt plötsligt dyker upp. De sliter med sig barnen och placerar dem på barnhem, men syskonen är övertygade om att föräldrarna snart kommer för att hämta dem. Snart går det dock upp för dem att verkligheten är mycket brutalare än så.

Aiken, South Carolina, nutid. Åklagaren Avery Stafford råkar snubbla över oroväckande information och börjar nysta i sin familjehistoria. Vad var det egentligen som försiggick i Amerika mellan 1920 och 1950? Och hur är hennes familj inblandad i Georgia Tanns adoptionsverksamhet?

Baserad på en av Amerikas mest ökända skandaler där Georgia Tann, föreståndare för Memphis barnhem, kidnappade och sålde fattiga barn till rika familjer över hela landet. Lisa Wingates hjärtskärande men samtidigt hoppfulla och vackra berättelse påminner oss om att vart ödet än för oss, glömmer vi aldrig varifrån vi en gång kom.

Egna reflektioner
Detta är en av mina hyllvärmare som jag länge gått och tittat på och tänkt att jag skulle läsa och jag är glad att det äntligen blev av.

”Innan ni tog oss” är lika hemsk som den är bra. Boken är baserad på verkliga händelser och det är det som gör den så hemsk. Känslan av att veta att detta öde drabbade massvis av barn och deras biologiska föräldrar väcker starka känslor. Men boken är mer än bara detta hemska, det är även en bok fylld med kärlek, humor och fina möten.

Lisa Wingate har ett väldigt fint språk och henne sätt att väva in humor i en väldigt tragisk historia gör boken lite lättare att läsa och ta till sig. Jag gillar greppet att blanda dåtid med nutid, det skapar ett driv framåt och gör att man sakta men säkert närmar sig själva kärnan. Jag hade gärna läst lite mer om de andra syskonen, vad hände med dem, hur såg deras liv ut, vad hände med Camellia som bara försvann?

Gillar du verklighetsbaserade böcker som väcker starka känslor kan jag rekommendera ”Innan ni tog oss”.

Sagt om boken
”En väldigt drabbande berättelse.” SVT Go’kväll

”En av årets bästa böcker … Det är omöjligt att inte fängslas av den här nästintill perfekta romanen.” Huffington Post

”Lisa Wingate förtrollar med sitt språk, sin ton och sin lyhördhet inför de levnadsöden hon återger. Om jag bara fick rekommendera ett fåtal av höstens romaner skulle Innan ni tog oss utan tvekan finnas bland dem.” Johannas deckarhörna

”Det här är en väldigt välskriven och berörande bok som väcker starka känslor. (…) Den här boken kommer att stanna i mina tankar ett bra tag framöver. Lästips!” Malins bokblogg

”Innan ni tog oss är något extra. (…) Det är en berättelse som med sina 442 sidor letade sig in i varje vrå i mitt hjärta. Den fick mig gråta, skratta och reflektera. En tragisk, men underbar berättelse.” Boktokig

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

”Men du vet, det är ju aldrig läkaren som får gåom det är romans på arbetsplatsen … Jag menar, det skulle ju vara värre för dig.”

I denna gripande självbiografiska roman berättar lsabel och Elin ocensurerat om hur deras liv totalt vänds upp och ner när lsabel blir utsatt för en våldtäkt på deras arbets-plats. Av en läkare de arbetar med. De anmäler händelsen, men snart visar det sig att ledningen inte är beredd att ställa sig på deras sida. Hur börjar man ens läka såren som uppstår?

Nu tänker lsabel och Elin, som egentligen heter något annat, inte längre bli tystade. Med sin berättelse vill de hjälpa andra att läka och våga släppa sin skuld. De vill ge människor insikt i hur vägen för ett offer kan se ut genom att dela med sig av denna nakna historia om ett liv med skuld och skam efter ett trauma som aldrig borde ha hänt.

Egna reflektioner
Åh, det är så svårt att skriva en recension på biografier, svårt att ”betygsätta” någon annans upplevelse.

”Det är aldrig läkaren som får gå” är lite av en överlevnadshandbok för någon som blir utsatt för övergrepp. Om hur viktigt det är med stöd och gemenskap från vänner, familj och kollegor för att kunna hantera ett trauma som detta. Boken är välskriven och de korta kapitlen gör den lättläst.

Författarna Elin Isabel, som egentligen heter något annat, har verkligen lyckats fånga känslan av panik, ångest mm i texten och bitvis är det ganska jobbig läsning. Man får se händelserna ur både Elins och Isabells perspektiv, ett grepp som jag normalt sett uppskattar. Men i just detta fallet bidrar det till att jag har lite svårt att hålla isär tjejerna då de upplever liknande saker parallellt samtidigt som de delar vissa upplevelser. Men oavsett detta så är det mycket gripande läsning och viktigt att man börjar prata om detta med tystnadskulturen som finns på många arbetsplatser.

Tycker du om gripande självbiografier tycker jag absolut att du ska läsa ”Det är aldrig läkaren som får gå”.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln