Först är de åtta misstänkta

Nyårsafton 1932. Hercule Poirot och kommissarie Edward Catchpool anländer till en liten grekisk ö för att fira högtiden med nio vänner som bor tillsammans i ett charmigt nedgånget hus.

Men när middagen avslutas med ett anonymt och kryptiskt nyårslöfte om årets sista – och första – mord avbryts den festliga stämningen. Strax därpå upptäcks också en av vännerna död på terrassen.

Årets sista mord är den sjätte fristående pusseldeckaren med den omisskännlige belgiske detektiven skriven av Sophie Hannah på uppdrag av Agatha Christies familj. Med humor och charm tar sig Poirot an det som var tänkt att vara en avkopplande avslutning på året, men som istället blir en rejäl utmaning för hans små grå celler.

Egna reflektioner
Årets sista mord av Sophie Hannah tog mig med till en nyårsafton på en grekisk ö, där Poirot och Catchpool hamnar mitt i ett mystiskt mordfall. Intrigen är klassiskt upplagd med många misstänkta och ett hus fullt av hemligheter, men jag måste erkänna att jag hade svårt att få grepp om alla karaktärerna. De är helt enkelt för många, och relationerna dem emellan blev stundtals röriga för min trötta hjärna.

Det som däremot gör läsningen underhållande är språket. Hannah skriver med en lätthet och en humor som glimtar till även i de mest dramatiska scenerna. Jag gillar hur hon lyckas bevara känslan av Agatha Christies anda, samtidigt som hon sätter sin egen prägel på berättelsen. Det är kul att det fortfarande ges ut böcker där Poirot får nytt liv, även om jag ibland önskar att intrigen vore lite mer stram.

Sammanfattningsvis är detta en pusseldeckare som bjuder på charm och klassisk mystik, men som inte riktigt lyckas hålla ihop alla trådar. Språket och stämningen gör ändå att jag gärna fortsätter läsa Hannahs Poirot-serie, även om just denna bok lämnar mig med blandade känslor.

Om författaren
SOPHIE HANNAH är en flerfaldigt prisbelönt brittisk författare och poet vars böcker är utgivna i mer än femtio länder. Hon beskrivs som nydanande inom kriminallitteraturen och hyllas för sin psykologiska skärpa. Hon har handplockats av Agatha Christies efterlevande för att förvalta den genom tiderna största deckardrottningens arv genom en egen serie med Hercule Poirot i huvudrollen.

Om Agatha Christie
AGATHA CHRISTIE (1890-1976) är känd över hela världen som kriminalromanernas drottning. Hon gav ut sin första deckare vid 36 års ålder, och den sista femtio år senare, bara månader efter att hon lämnat jordelivet. Hennes böcker har sålts i mer än tre miljarder exemplar vilket ingen annan författare i modern tid kommit i närheten av.

Sagt om boken:
Svindlande genial. – Kirkus Review

Med en whodunit som bryter ny mark utan att tappa Poirot på vägen bevisar sig Hannah åter som både värdig arvtagare och nyskapare. Fans av den klassiska deckargenren har något att se fram emot. – Publishers Weekly

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

YORK 1899. Evelyns liv slås i spillror när hennes far spelar bort familjens förmögenhet, något hennes mor gärna vill dölja för omvärlden. För att hålla dem på fötter söker Evelyn arbete i en dammig, gammal bokhandel i York.

Samtidigt återvänder William med svansen mellan benen till staden efter att ha sökt lyckan i London. Han behöver sitt gamla jobb i bokhandeln tillbaka men vägrar erkänna att det beror på sitt misslyckade författarskap.

Evelyn och William är således rivaler om samma tjänst men när hennes bekymmer förvärras har hon ingen annan att vända sig till. Kan hon och William vända blad och påbörja nästa kapitel i sin historia?

Egna reflektioner
Min hjälpläsare, som också heter Anette, har läst Bokhandeln på Foss Bridge av Sophie Austin och tänker så här om boken:

Bokhandeln på Foss Bridge av Sophie Austin är en berättelse som tog tid att komma in i. Jag tänkte ge upp flera gånger, men är glad att jag lyssnade klart. Däremot så kändes det inte alltid att den utspelade sig i slutet av 1890-talet, vissa händelser kändes för moderna. Tyvärr drog den känslan ner boken för mig. Men där finns trots allt en värme i berättelsen som när den framåt.

Om författaren
SOPHIE AUSTIN är född i Kent i England men bor sedan 2017 i Stockholm. När hon inte skriver romaner arbetar hon med kreativt skrivande för Minecraft, det bäst säljande datorspelet genom tiderna. Bokhandeln på Foss Bridge är hennes debutroman

Den 21 maj 2022 fick min mamma en stroke. Jag hälsade på henne nästan varje dag på Sahlgrenska där hon låg. Hon flyttades runt från olika avdelningar då hon mådde bättre ibland, sämre ibland. Än idag är jag osäker på exakt vad det var som tog mammas liv. Men för att göra det enkelt för mig brukar jag säga att kroppen inte orkade mer.

Hon kämpade i 4 veckor och 6 dagar. Min mamma var en extremt stark person. Hon fanns där för alla så fort de behövde henne. Hon var där för mig i vått och torrt. Ibland kan jag nog känna att hon fortfarande är kvar hos mig.

Inger Engström hette min mamma. Jag vill berätta för er om henne nu, för om inte nu – när?

Egna reflektioner
Det här är om dig mamma av Angela Engström är en personligt skriven, och gripande berättelse, om hennes mammas sista tid i livet, efter en stroke som förändrade allt. Det är en bok som vill mycket – och som stundtals verkligen berör – men som tyvärr inte riktigt lyfter hela vägen.

Språket är lite torftigt, nästan avskalat, vilket i vissa stunder ger en rå och ärlig känsla, men som också gör att texten tappar i djup. Det är mycket svordomar, vilket säkert speglar författarens frustration och sorg, men ibland känns det mer som ett stilgrepp än ett känslouttryck. Man önskar att orden hade fått lite mer omsorg – att sorgen hade fått breda ut sig med fler nyanser än bara ilska.

Berättelsen i sig är stark. Det är tydligt att Engström älskade sin mamma djupt, och det finns partier som verkligen griper tag. Men helheten blir spretig, och det saknas ett tydligt berättardriv som håller ihop texten.

En viktig bok för författaren själv, utan tvekan. Men som läsupplevelse lämnar den mig lite otillfredsställd.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Angela Engström
Bokus

En elev skjuts ihjäl på en skola i södra Stockholm. Händelsen får medial uppmärksamhet men glöms snart bort i kölvattnet av stadens många gängkonflikter. När blodet är sanerat från marmorgolvet och polistejpen bortplockad återgår sakerna så småningom till sin vanliga ordning på skolan. Utom för en lärare, Reidar Lindström.

När polisens utredning inte leder någon vart, beslutar han sig för att utföra egna spaningar. Ju mer han arbetar med fallet, desto mer utkristalliseras bilden av en elev utan koppling till gängmiljö. Men varför mördades pojken? Reidar är någonting stort på spåren och anar inte att situationen kommer att utvecklas till hans mörkaste mardröm.

Egna reflektioner
Det här var en lite kämpig läsning. En pojke från norr av Julius Hjort är i sig en spännande berättelse och den har sina stunder, men jag hade svårt att komma in i den. Språket är en märklig blandning av förortsslang och ålderdomliga uttryck, vilket gör att det saknas flyt. Ett exempel:

”Omsider var ett hundratal sidor avklarade och midnatt sedan länge passerat. Nu kände han att sömnen var infångad: han skulle slumra in utan svårighet. Men. Måste upp och urinera: om blåsan bara rymde en enstaka droppe ägde denna en enastående förmåga att förhindra djupare avkoppling.”

Sådana formuleringar känns malplacerade i en nutida deckare, och det drar ner helhetsintrycket.

Tempot är lågt genom större delen av boken. Visst, ibland hettar det till och man får upp farten, men det är kortvarigt. Det är synd, för själva intrigen är faktiskt riktigt bra och har flera oväntade vändningar. Jag önskar bara att berättelsen hade fått bättre flyt och att språket känts mer naturligt för genren.

En lovande historia som tyvärr snubblar på sitt språk och tempo. Det finns potential, men den når inte riktigt fram.

Om författaren
JULIUS HJORT föddes 1982 och debuterade tillsammans med Olof Jung 2022 med boken Skipar min egen rättvisa, som nominerades i kategorin bästa spänningsroman i Storytel Awards. Han arbetar som lärare i samhällskunskap och historia och bor i Midsommarkransen med fru och dotter.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Innan midsommarnatten har blivit morgon kommer allt att vara över. Den unga adelsflickan Julie, som fått en modern uppfostran och inte finner sig i den traditionella kvinnorollen, har lekt med elden en gång för mycket. I sin strävan att klättra på samhällsstegen – kanske genom att utnyttja grevens dotter – har betjänten Jean gått för långt.

I detta kammarspelens kammarspel tycks allt vara förutbestämt och de sociala skrankorna omöjliga att rasera, åtminstone för den som vill behålla – eller vinna – sin frihet. En rakkniv och en grönsiska i bur kommer till slut att representera det hårda mötet mellan viljor, kroppar och samhällsklasser. Utanför sjunger folket och dansar ringdanser. Och på scenen står hela tiden grevens stövlar.

August Strindbergs Fröken Julie, som hade sin urpremiär i Köpenhamn 1889, spelas fortfarande på scener världen över och betraktas allmänt som en av litteraturhistoriens viktigaste teaterpjäser.

Egna reflektioner
Okej, jag vet att ”Fröken Julie” är en sån där pjäs som alla kulturpersoner säger att man “måste ha läst”. Och visst, August Strindberg är en stor svensk dramatiker och pjäsen var säkert väldigt banbrytande på sin tid (1889, vi snackar häst och vagn-era). Men när jag läser den i dag, så känns det mest… tröttsamt.

Det handlar mycket om könsroller, klasskamp, och en kvinna som får betala priset för att inte rätta sig in i ledet. Julie känns mest som ett varnande exempel, och ärligt talat: det är svårt att engagera sig när hela grejen andas gammaldags moral och kvinnosyn. Klart det var “modigt” när det skrevs – men nu? Nja. Jag satt mest och suckade lite.

Det positiva? Jo, den var rätt lättläst faktiskt. Lite gammalt språkbruk, men inte så att det stör. Och Strindberg kan verkligen skapa dramatik med små medel – en rakkniv, en burfågel och ett par stövlar som står där som ett hot i bakgrunden. Det är symbolik så det räcker och blir över.

Känner du att du vill läsa något av August Strindberg så kan ”Fröken Julie” vara ett bra alternativ.

Om författaren
AUGUST STRINDBERG [1849-1912] är en av de mest ryktbara, innovativa och produktiva svenskspråkiga författarna någonsin. Internationellt betraktas han som en av de största dramatikerna i modern tid, och många av hans prosaverk är tidlösa klassiker.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Kallocain är en framtidvision över ett polisstyrt och militariserat övervakningssamhälle. Med sin sanningsdrog har kemisten Leo Kall funnit en väg in till medborgarnas själar. Det visar sig att de flesta hyser heta drömmar om uppror mot Världsstaten och en önskan om Ökenstaden – en avlägsen plats för frihet och kärlek. Leo Kall börjar själv tvivla på Staten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.

Karin Boye har med Kallocain målat upp ett 1984, nästan ett decennium före George Orwell. En kuslig dystopi, men samtidigt en tro på människans förmåga att skapa en annan, levande värld.

Egna reflektioner
”Kallocain” är en dystopisk klassiker som fortfarande känns oroväckande aktuell. Karin Boyes framtidssamhälle är både skrämmande och trovärdigt, och kemisten Leo Kalls sanningsdrog har fortfarande relevans. Språket är välformulerat och filosofiskt, men det var något med själva berättelsen som inte riktigt nådde mig.

Jag hade svårt att engagera mig känslomässigt, främst på grund av det långsamma tempot och de långa inre monologerna. Leo Kalls tvivel är intressant på ett teoretiskt plan, men jag saknade nerv och driv i berättandet. Det blev mer en pliktläsning än en upplevelse, tyvärr. Det är en viktig bok, absolut – men för mig blev det en ganska tung och distanserad läsning. En stark idé, men inte min typ av berättelse.

Vill du läsa en klassiker som fortfarande kan få det att krypa lite under huden? Då är Kallocain värd din tid – trots att den inte är helt lättsmält.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Viola lider skeppsbrott i Illyrien och blir förklädd till pojke page hos greve Orsino. För hans räkning skickas hon att fria hos den vackra Olivia, som förälskar sig i pagen istället.

I de lekfulla kärleksintrigerna deltar också ett gäng burleska bifigurer som brukar bejublas på teaterscenen: den orimligt fånige baronen Andreas Blek af Nosen, hans bullrige supkamrat Tobias Rap och dennes käraste Maria, kammarflicka hos Olivia. De tre driver sitt hjärtlösa spel med Olivias hovmästare Malvolio – en sprätt vars egenkärlek bedrar honom värre än hans fiender förmår.

Egna reflektioner
Tro det eller ej men ”Trettondagsafton” är det första jag läser av William Shakespeare. Men jag måste säga att jag blev positivt överraskad både av språket och handlingen. Språket kanske inte är så konstigt, även om pjäsen skrevs i början av 1600-talet så är min version översatt 1984. Dock trodde jag att det skulle vara mycket tyngre läsning.

”Trettondagsafton” är full av humor och ironi. Jag tror att man kan jämföra Shakespeares verk med dagens buskis och revyer, till exempel Stefan & Krister. Det är aktuella händelser blandat med skvaller och man driver friskt med både mänskliga svagheter och sociala normer.

Karaktärerna är komplexa och växlar identitet under pjäsens gång. Min favorit är narren Feste. Han är både klok och underfundig och gör oväntade saker.

Är du sugen på att läsa något av William Shakespeare tror jag att ”Trettondagsafton” kan vara alldeles lagom.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Joyce Carol Oates är kanske mest känd för sina romaner och noveller, av vilka många blivit samtida klassiker. Men hon har också alltid skrivit poesi. I Amerikansk melankoli finns några av hennes finaste dikter från de senaste decennierna. Den här samlingen, som täcker stora och små ämnen, är skriven i en omedelbar och engagerande stil, och berör både det personliga och politiska. Förlust, kärlek och minne undersöks, tillsammans med omvälvningarna i vår moderna tidsålder.

Egna reflektioner
Det här en en diktsamling som stått och gottat till sig i min bokhylla några år.

”Amerikansk melankoli” är en samling dikter som täcker flera olika ämnen, allt från spädbarn som utsätts för experiment till att manipuleras och utnyttjas. Det finns dikter som är fåordiga med bara några rader och så finns det dikter som sträcker sig över flera sidor, som nästan är som korta noveller.

Joyce Carol Oates är ju en väl erkänd författare, hon har gett ut romaner, noveller och dikter under snart 70 år. Jag har läst lite av henne men det är tyvärr ingen författare som riktigt har fastnat hos mig. Jag tror att hennes texter är lite för djupa för mig, jag förstår inte alltid vad de handlar om och då tappar jag intresset ganska fort. Trots det finns det några dikter i ”Amerikansk melankoli” som verkligen griper tag i mig, som får mig att reagera. En av dem är Lydnad: 1962 där man kan dra paralleller till Förintelsen och hur Hitler fick folket att lyda order. En annan är Lille Albert, 1920 om ett spädbarn som utsätts för betingning likt Pavlovs hundar fast mycket grymmare.

Om du tycker om Joyce Carol Oates romaner tycker jag absolut att du ska läsa ”Amerikansk melankoli”.

Sagt om diktsamlingen
”Med den retoriska kraften i en poetisk tradition som stammar från Walt Whitman griper hos sig an ett mytologiserat USA och gör upp med skuggsidorna i frenetiskt framvällande rader.” Ann Lingebrandt, Sydsvenskan

“Med ett exakt och betydelsemättat språk, smidigt översatt av Fredrika Spindler, skriver Oates om dagens Amerika, och jämför det med gårdagens. (…) Det är starkt och ödesmättat.” Nina Van Den Brink, BTJ-häftet (betyg 5 av 5)

“I dessa hälpnadsväckande nya dikter skildrar hon mänskligt lidande, sitt eget och andras, med en avväpnande fantasirik direkthet.” Chase Twichell, författare

“Det här är Joyce Carol Oates i sin enastående förmåga att se människans bräcklighet. Dikterna är både stramt koncisa och ledigt expansiva, och lättillgängliga trots sin experimentella form … en glödande, smärtsam bok full av virtuositet.” Henri Cole

Om författaren
Joyce Carol Oates, född 1938 i staten New York, är en av USA:s verkligt betydande författare. Oates har sedan debuten 1963 publicerat ett stort antal romaner, flera novellsamlingar, skådespel, essäer, poesi och kritik. Framför allt inom prosan har Oates utmärkt sig som en av de största inom den samtida amerikanska litteraturen. På HarperCollins har hon tidigare utkommit med romanerna Mitt liv som råtta (2019), som blev nominerad till Årets Bok, Natten. Sömnen. Döden. Och Stjärnorna (2022) och novellsamlingen Vackra dagar (2020).

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

ESMA var det största av de många dödslägren i Argentina under militärdiktaturen 1976-1983.

Trettiotusen människor försvann – torterade till döds eller utslängda levande från flygplan. Blanca Firpo överlevde och flydde med sin familj till Sverige.

”Vi ville överleva, inte för att rädda våra liv utan för att kunna berätta för världen vad som skedde. Torterarna slog ihjäl oss i Guds namn. Det luktade bränt om oss efter eltortyren. Mensblodet rann och min kropp var blåslagen. Om jag inte duschade fick jag stryk och om jag duschade blev jag våldtagen. Mellan våldtäkterna slog de med batongen eller testade vattentortyr. Jag ska aldrig glömma och jag ser mina döda kamraters ansikten framför mig om och om igen.”

Lidandet efter tortyren tar aldrig slut. Söndersparkade njurar, förstörd rygg med skelettet som trycker på hjärta och lungor, skadade tänder, nedsatt hörsel och den posttraumatiska stressen som alltid gör sig påmind. Men Blanca ger aldrig upp och arbetar nu med sina kamrater i Buenos Aires för att få de ansvariga militärerna dömda för brott mot mänskligheten.

Egna reflektioner
Att läsa en självbiografi kan vara väldigt jobbigt.

”Lukten av min egen rädsla” är inget undantag. Boken tar oss med på en resa med såväl grov tortyr, våldtäkt, psykiskt våld och extrem smärta. Men det är även en kamp på liv och död, en kamp för överlevnad.

Blanca Firpo och Marie Sälmark berättar sakligt och med ett enkelt språk om Blancas tid i dödslägret, hur hon kom till Sverige och hur hon fortsätter att kämpa för rättvisa, trots sina skador.

Det är alltid svårt att recensera biografier, jag kan ju inte betygsätta personens upplevelser, känslor händelser mm. ”Lukten av min egen rädsla” är en intressant och gripande berättelse som kanske förtjänar ett högre betyg men jag upplevde det som väldigt mycket upprepningar av händelser och saker som sagts. Det blir lite som utfyllnad i boken, allt för att få till ytterligare några sidor. Men som sagt, bortsett från det så är det absolut en läsvärd bok.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln

Efter att hans föräldrar omkommit i en husbrand skickas 14-årige Richard till sina släktingar i den avlägsna hålan Ballantyne. Men allt är inte vad det verkar vara i staden: Richard betraktas som utböling och när klasskamraten Tom försvinner får Richard skulden. Den enda som tror på honom är Karen, klassens populäraste tjej. Hon får Richard att spåra det telefonnummer som Tom ringde, innan han försvann, till ett övergivet hus i Spegelskogen.

Natthuset är en gastkramande roman som för tankarna till Stephen Kings klassiska skräckberättelser. En historia om ensamhet, vänskap, ondska och mod, och om det mörka huset i den ännu mörkare skogen.

Egna reflektioner
Oj, det här är verkligen en annorlunda och nästan förvirrande bok.

”Natthuset” började bra med en spännande skräckhistoria där en pojke blir uppäten av en telefonlur. Jag vet att det låter helt knäppt, vilket det också är, men det passade på något sätt in i den övriga intrigen. Men en bit in började den bli lite konstig, saker och ting vände och jag fick en känsla av att inte veta vad som är sant och vad som är falskt, vad han har upplevt och vad han har drömt.

Jo Nesbø är en väldigt skicklig författare och böckerna om Harry Hole är väldigt populära. Det här är något helt annat. Därmed inte sagt att det är dåligt, för det är det absolut inte. Jo Nesbø skriver med väldig inlevelse och gestaltar såväl miljöer som karaktärer på ett mästerligt sätt. Boken tar upp svåra ämnen som ensamhet, vänskap, ondska och mod, alltihop med glimten i ögat.

Detta är ingen bok för mig, men tittar du på Stranger Things och läser Stephen King, ja då tror jag att du gilla även denna.

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln