Gråter när ingen ser

Ute i det svenska samhället finns det många skilsmässobarn som i detta nu saknar någon av sina föräldrar. Och för varje skilsmässobarn som saknar en förälder finns det en förälder som bara har minnena kvar av sitt barn.

När man skiljer sig från partnern ska man inte behöva riskera att dessutom skiljas från sina barn. Barnen ska inte riskera att känna skuld i en skilsmässa eller behöva undra över varför den ene föräldern slutar att träffa dem. Sådant är inget annat än barnmisshandel.

Den svenska rättsstaten gör alltför lite för att skydda allas våra barn från att förlora kontakten med den ene föräldern. De barn och föräldrar som skiljs åt från varandra genomlider saknaden efter den de förlorat. Kvar finns bara den ständiga närvaron av stress och ångest, återkommande gråtattacker och ett stort mörkt tomrum. Det gör något med ens huvud.
Inte mycket har förändrats till det bättre under de gångna åren sedan jag själv skilde mig.

Den här boken innehåller berättelsen om en vårdnadstvist och ett barns och en förälders gemensamma kamp för att inte förlora kontakten med varandra. Fortfarande ser jag alltför många ensamma barn och föräldrar som lever med sviterna av en skilsmässa.

Tillsammans är vi många. Den här berättelsen är min men samtidigt också alltför många andras berättelse.

Egna reflektioner
När jag läser böcker som inte är typiskt skönlitterära får jag ställa om hjärnan lite, det blir ju en annan typ av läsrytm. Men så var det inte riktigt med denna bok.

Erika är 3 år när hennes föräldrar, Sebastian och Agneta, lämnar in om skilsmässa. Till att börja med har de Erika varannan veckan med det dröjer inte länge innan Agneta börjar ställa krav på att hon ska ha boadressen, vilket kommer att innebära att hon får underhålls- och barnbidrag samt bostadsbidrag. För att undvika framtida problem gick Sebastian med på det. Sen började helvetet.

Jag är ganska så novis i ämnet, vad jag vet har ingen i min närhet haft någon direkt vårdnadstvist. Författaren beskriver allt väldigt sakligt men på ett sätt som gör att det känns som en ”vanlig” bok. De åtta åren som går från inlämnandet av de första papperna till sista domen faller berättas i form av en dagbok, men på ett mycket intressant och engagerande sätt. Jag kommer snabbt in i boken, den är lättläst men med mycket frustation och många ”men hallå, så kan du inte göra.” Det hade varit intressant att läsa en bok sedd från Erikas synvinkel.

Boken finns att köpa hos bl.a.
Isaberg Förlag
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln