Tistelhonung

Sommaren 1955 invaderas pensionat Miramar nära Båstad av bin. Sjuttonåriga Veronika har sitt livs första romans med konststudenten Bo, som tagit in på ett rum på pensionatet.

Sommaren 2019 befinner sig relationscoachen Ebba på fallrepet efter en offentlig skandal och försörjer sig numera mest på att konstruera korsord. Hon åker till Bjärehalvön för att skriva en artikel om livslång kärlek — men den 80-åriga kvinna hon intervjuar visar sig istället ha en annan historia att berätta, den om en ungdomskärlek som försvann.

Två kvinnors öden flätas ihop, och långsamt tar en vänskap över generationsgränserna form.

Egna reflektioner
Jag blev väldigt glad när jag fick frågan om att läsa Tistelhonung. Dels för att jag är väldigt förtjust i böcker som går över generationsgränserna och dels för att den utspelar sig på Bjärehalvön där jag har bott i 30 år.

Men oavsett var den utspelar sig så är det en väldigt bra roman och jag hade svårt att sluta läsa. Jag gillar växlingarna mellan 1955 och 2019, hur tydliga skillnaderna blir mellan hur man levde då mot nu. Hur man umgicks, vad som var okej eller inte och hur mycket gemytligare det var för 60 år sen.

Sara Paborn har ett härligt sätt att skriva och är bra på att gestalta såväl miljöer som tankar och känslor. Ebbas ångest över separationen känns väldigt äkta och grep tag i mig. Boken är lättläst och välskriven och jag läser gärna fler av hennes böcker.

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln