Avdelning 7

Marken under mina fötter försvinner, ska pappa dö? Han är ju så ung, det var ju inte cancer. Det händer andra, inte oss.

”Avdelning 7 – en cancerresa ur en dotters synvinkel” är en sann berättelse om författarens pappas cancer och sjukdomstid. Det är en berättelse i dagboksformat om sorg, om ett virrvarr av känslor hos en nära anhörig och om hur hjärnan skapar alternativa vägar för att slippa inse verkligheten.

Egna reflektioner
Oj, vilken känslomässigt jobbig läsning detta var. Kanske för att jag själv varit med om ungefär samma för inte så längesedan.

”Avdelning 7” är en lättläst bok så till vida att den inte är så tjock. Men ämnet är väldigt tung och jobbigt och jag gråter floder under vissa delar. Det handlar givetvis en del om cancern och dess behandling men det primära i boken är ändå alla känslor och tankar som väller fram, hur hjärnan gör allt den kan för att lindra och förneka det uppenbara.

Eva Sepp Berg skriver väldigt personligt och lyckas tydliggöra den inre kampen, sårbarheten och hennes kärlek till sin pappa på ett mycket vackert sätt. Jag känner igen hennes sorg och hennes känsla av allt inte är på riktigt, att hennes pappa ska hoppa fram och säga att han bara skojar. Man får en påminnelse om livets skörhet och att man ska ta vara på de dagar man har.

Dikten som författaren skrev till sin pappa berör mig väldigt starkt.
Efter smärta som du burit
Kan du nu få finna ro
En evig vila dig nu väntar
Där ingen sjukdom gror
En bit av oss har lämnat
Ett tomrum som aldrig mer fylls
Käre Pappa, saknaden är svår att bära
Men i vårt minne, är du alltid nära

Läs fler omdömen på bokbloggar.se

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln