Angelika

Angelika är försvunnen. När hennes syster Mikaela släpper allt för att åka över till England där Angelika bor sedan många år tillbaka har systrarna inte setts på länge och relationen är minst sagt komplicerad. Det är Mikaela som får ta hand om de åldrande föräldrarna, Mikaela som tvingas balansera ett krävande jobb med två små barn och ett äktenskap som blir alltmer ansträngt. Men hur länge till orkar hon vara den som håller ihop allt? Rebellen Angelika däremot gifte sig till allas förvåning rikt med den adlige Thomas, som Mikaela alltid haft svårt för. Var de lyckliga tillsammans? Har Angelika gett sig av självmant, lämnat sin egen dotter?

Mikaela upptäcker snart att hennes syster aldrig riktigt lämnat det förflutna och dess skuggor bakom sig och ju längre tiden går desto mer förbryllad blir hon, det hon får höra om Angelika i England stämmer inte alls överens med hennes egen bild av systern. Så plötsligt hittar Thomas ett meddelande från sin fru som Mikaela inte vet hur hon ska tolka. Vem är egentligen Angelika? Och vad är det som har hänt henne?

Angelika är en bok om systerskap, om att besluta vem man vill vara och att behöva ta konsekvenserna av det.

Egna reflektioner
Det är något speciellt med att läsa en författares debutbok, den är så oskuldsfull på något sätt. Karin Valtersson har lyckats mycket bra med att bygga upp en spänning, att fängsla mig och hålla mig kvar som läsare.

I början var det lite rörigt med de tre olika tidsperioderna men jag vande mig snabbt och hade sen inget problem med att hålla isär dem. Det jag däremot hade lite problem med var avsaknaden av talstreck, det var svårt att veta om personen tänkte eller pratade. Trots detta kommer jag definitivt att läsa fler böcker av henne.