Biodlaren från Aleppo

Vackra Aleppo. En av världens äldsta städer. Ett världsarv skimrande av brons, med ett virrvarr av minareter och välvda tak. Där öknens närhet kändes i luften och solen kastade en röd skugga i skymningen. Fälten av blommor och sjungande bikupor utanför staden. Luften fylld av dofter… Tills kriget kom och förde med sig mörker, eld och död.

När kriget berövat dem allt tvingas Nuri och Afra att ta det svåra beslutet att lämna sitt hem, sitt land, sitt allt. De reser genom en sönderbombad värld, bär på en obeskrivlig smärta, och utsätts för enorma faror. Det enda hopp de har kvar är att de ska hitta trygghet i England och kunna bygga upp en ny tillvaro där.

Biodlaren från Aleppo är en gripande och oerhört stark roman som påminner oss om historieberättandets kraft och om den stabila punkt ett litet bi kan utgöra i en värld som har slutat att vara begriplig.

Egna reflektioner
Oj, jag var inte alls beredd på den känslostorm som det blev att läsa boken. Jag gillar egentligen inte den, tycker den är lite för repetitiv, men kunde ändå inte sluta att läsa. Något med språket, handlingen och karaktärerna fångade mig.

”Biodlaren från Aleppo” är en stillsam men händelserik bok. Vi får följa biodlaren Nuri och hans fru, konstnären Afra, på deras flykt från Aleppo i Syrien. Kriget rasar och de försöker nå tryggheten i England. Det är en tragisk och sorglig historia, med mycket död och elände. Men på samma gång är den väldigt vacker och så full med kärlek och värme att man nästan glömmer bort allt det hemska.

Christy Lefteri har ett vackert språk, det liksom porlar fram som en stilla bäck. Miljöskildringarna är väldigt målande men det jag fastnar mest för är de olika karaktärsskildringarna, framförallt deras tankar och känslor. Hon har samlat många flyktingars olika upplevelser och trasiga liv, skickligt paketerat det, och gjort det till en verklighet som alla kan ta del av.

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln