Dina färger var blå

Dina färger var blå är en roman om efterlängtade bekännelser och svidande sanningar. Men även om hopp, återväckt passion och stark kärlek. Vad är du redo att offra för att hitta dig själv?

Lina Råman jobbar som sjuksköterska på neonatalen. Hennes liv är fullt av dramatiska förlossningar, kuvöser, långa nattpass och krisande föräldrar. Hon längtar efter egna barn, men hennes man, Samuel, har alltid varit tydlig med att han inte vill ha några. Han ägnar sig istället åt att smygtitta i skokartongen som ligger gömd längst in i garderoben. Där förvarar Lina minnena av sin första pojkvän, och kanske även sitt livs stora kärlek, Ted. Han som försvann.

En dag är Ted tillbaka. Han säger att han har tre månader kvar att leva och att han vill tillbringa dem med Lina. En önskan som sätter Linas och Samuels äktenskap under enorm press. Lina måste få veta vad som hände den där dagen när han försvann. Motvilligt inser Samuel att det är den enda möjligheten för både honom och Lina att kunna gå vidare.

Egna reflektioner
Vissa böcker har ett högt tempo och man kan läsa dem lite sådär i förbifarten. Andra böcker är lite långsammare och kräver mer uppmärksamhet. Detta är en sån bok.

Dina färger var blå är en bok som kräver närvaro. Närvaro, tid och engagemang. Att du som läsare är villig att offra din tid på den. Och om du gör det så får du mycket tillbaka. Jag känner igen mig själv i så många frågor, tankar och känslor och stundtals blir det en ganska jobbig läsning. Men den ger mig även styrka och svar.

Marcus Jarl skriver vackert och målande, nästan lite poetiskt. Intrigen smyger sig fram, tassande på tå som för att inte störa. Långsamt ger den dig möjlighet att ta in känslorna. I början upplevde jag Lina som en väldigt egoistisk person men efterhand som jag läste ökade min förståelse för henne beteende. Om du är i rätt mood är detta en underbar bok.

Boken finns att köpa hos bl.a.
Bokus
Adlibris
Akademibokhandeln