Vägen till El Faouar

Charlotte läser franska för att glömma allt som hon inte längre vill komma ihåg. Det sägs att språket är lättare att förstå i Maghreb än i Paris och därför reser hon dit. Där på gränsen till öknen väntar en för henne okänd värld, fylld av skuggor och mystik. Där finns också Saïd, mannen med händer mörka av henna, som hjälper henne upp på kamelen. Det är för honom hon berättar vad som verkligen hände, kvällen i oktober när hennes son försvann…

Egna reflektioner
Denna har stått oläst i min bokhylla i knappt ett år. Men nu kände jag att boken kallade på mig, att det var dags.

Charlotte åker till Maghreb, ett område i Nordafrika, för att fly undan allt jobbigt som hänt henne hemma i Sverige. Hon är en väldigt tyst person so inte verkar ha någon egen vilja utan följer de som leder henne. Jag känner hennes ångest och dolda frustration men önskar att jag hade fått chansen att lära känna henne lite bättre.

Boken berör problem som kan uppstå mellan olika religioner, mellan män och kvinnor och mellan seder och bruk. Den är dessutom baserad på en sann historia vilket ger en extra dimension.

Harriette Sjödahl har ett vackert, nästan poetisk sätt att skriva och skildrar miljöerna på ett lika fint sätt. Det enda som jag upplevde som lite störande är de franska meningarna. Eftersom jag inte kan ett ord franska gör de att jag tappar flytet i läsningen.

Vill du drömma dig bort till solen, värmen och andra kulturer nu i Coronatider, är läsning av denna bok absolut ett bra sätt

Om författaren
Harriette Sjödahl de Bohigas, född 1965 och bosatt i Stockholm. Fil kand i språk och humaniora. Belönad i Västra Götalandsregionens litteraturtävling för novellen, ”Som en främling på gatan”.
Nu aktuell med sin debutroman, Vägen till El Faouar, på Lange förlag.

Boken finns att köpa hos bl.a.
Lange webshop
Bokus
Akademibokhandeln